Äntligen en journalist som vågar ta bladet ur munnen!

Text av Matts Bildström från hemsidan ”Skogen, utveckla ditt skogsbruk.”

”Vindkraftsetableringen i Norrlands inland går med en rasande fart. Så fort att det är svårt för alla att hänga med. En del privata markägare har nu till exempel börjat undra över hur deras arrendekontrakt egentligen ska tolkas. Mycket är väldigt oklart – och väldigt känsligt. Endast en person jag talat med i sammanhanget går med på att namnges.

Vindkraftsbolagen är en av få industrier som väljer att arrendera istället för att  köpa marken. De flesta markägare som har arrenderat ut mark för vindparkerna tycks vara nöjda med sina kontrakt. Men allt fler har i efterhand börjat fundera över vad arrendet egentligen innebär.

Jag har till exempel fått ta del av ett kontrakt där det bland annat står att det betongfundament som vindkraftverket vilar på ej är vindkraftsföretagets ansvar vid en eventuell nedmontering. Istället rekommenderas markägaren att bila bort 30 cm av översta delen  av fundamentet och sen jordtäcka. Men får ett armerat betongfundamentet som väger cirka 1300 ton bara lämnas kvar i marken? Den frågan vill ingen myndighet svara på.

Totalkostnaden för att sönderdela, frakta bort och deponera ett fundament beräknas gå på närmare fem miljoner kronor. Det finns alltså all anledning för markägarna att känna oro så länge som man inte med säkerhet vet vad som gäller. En annan obesvarad fråga är vad som händer vid en eventuell konkurs av en vindkraftspark.

Etableringen bygger i vissa fall på direkt vilseledande information. Ingen markägare tycks ha förstått att vindkraftverken på deras utarrenderade marker snabbt skulle bli internationell handelsvara. Till exempel är vindparken i Ytterberg,  Malå, redan såld till det brittiska investmentbolaget HG Capital som i sin tur äger Nordisk Vindkraft. Parken invigdes så sent som  i december 2011. Man har även köpt den närliggande och ännu ej färdigbyggda vindparken Åmliden. Utåt sett har HG Capital profilerat sig på vård och omsorg. En annan lukrativ bransch.

Även försäkringsdelen oroar. Is från rotorbladen kan slungas så långt som 500 meter från vindkraftverken och det gör definitivt att närområdet kan vara farligt att beträda vintertid. Och vem är ansvarig om en vindkraftsgenerator på arrenderad mark fattar eld och antänder andra markägares skog?
Vindkraftsaktörerna har kritiserats för att de undviker att besvara frågor. Även då jag skickat skriftliga frågor till Nordisk Vindkraft har svaret uteblivit.

Arne Hällsten, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Malå är den ende som vågat träda fram. Han säger: ”Vi är alla grundlurade! Vindkraftsetableringen gick för snabbt och lagstiftningen var inte anpassad till den. Ljudnivån överskrider också vida de 40 dB som låg som grund för tillstånden. Under vintern när snurrorna belastas låter det som en vansinnesorkester även på tre kilometers avstånd. Om företagen tvingas följa sina gränsvärden på 40 dB skulle de inte få driva vindparkerna under vinterhalvåret”.

Arne Hällsten vill se en oberoende prövning av vindkraftsföretagens skyldigheter och rättigheter. ”Det finns alltför många människor i beslutsfattande ställning som har svalt vindkraftspropagandan utan reservationer”. Dessutom befarar han att parkerna kan komma att inhägnas för att anpassas till EU:s maskindirektiv för att undvika olyckor. Då lär många vakna upp säger han.

Nu finns 60 vindkraftverk bara inom   Malå kommun, inräknat de som håller på att byggas.  Ytterligare 25 har beviljats byggnadstillstånd. Men under mars månad sade ett enigt kommunalfullmäktige stopp för vidare utbyggnad efter en motion från en kommuninvånare. Mer behövdes inte.”

Text: Matts Bildström,
frilansande journalist, bland annat på tidningen SKOGEN

Vindkraft kan orsaka konkurs för markägare: http://snurrigt.vildavastra.se/?p=3340

Ett svar har kommit på en skrivelse till Miljöprövningsdelegationen i Härnösand den 2015-11-13 från

Arbetsgruppen för livsmiljö i Sollefteå
Åke Wikström e.u.
062310417@telia.com

Svar angående till miljöprövningsdelegationen inkommen skrivelse/öppet brev

2016-02-12 

Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen Västernorrland har tagit emot Er skrivelse ”Öppet brev till Miljöprövningsdelegationen”, daterad den 13 november 2015. Vi beklagar den långa svarstiden, som beror på en kombination av sjukdomsfall och en mycket hög arbetsbelastning.

Delegationen har inte anledning att göra någon generell bedömning av kvaliteten eller tillförlitligheten i de rapporter Ni hänvisar till i skrivelsen. I likhet med andra rapporter och annat kunskapsunderlag om vindkraftverksamheter kan de bidra med relevant och värdefull bakgrundskunskap och information om forskningsläget i olika avseenden när det gäller vindraftverksamheters miljö- och hälsopåverkan. Miljöprövningsdelegationen anser alltså inte att det går att generellt avfärda dessa rapporter. Enligt delegationens bedömning kan det samtidigt inte bli aktuellt att enbart utifrån en eller ett par forskningsrapporter dra slutsatsen att det krävs en omedelbar ändring av etablerad praxis, vägledning och annat utredningsmaterial rörande påverkan från vindkraftverksamheter. Vid prövning av de ansökningar som lämnas in inhämtas och används det underlag som är relevant i varje enskilt fall, och det kan då tänkas att den kunskap och information som framgår av de hänvisade rapporterna bedöms vara relevant.

När det gäller frågan om Folkhälsomyndighetens allmänna råd om lågfrekvent ljud inomhus, hänvisar miljöprövningsdelegationen till vad som angetts i svaret på Ert föregående brev, daterat den 6 november 2015.

Som det också redovisades i miljöprövningsdelegationens svar från den 6 november 2015, utreds och bedöms under prövningen den ansökta vindkraftsetableringens påverkan ur olika aspekter och en avvägning görs mellan de konkurrerande intressen som finns vid den aktuella platsen. I det sammanhanget vägs bland annat synpunkter och erfarenheter från närboende och andra berörda in som ett av de intressen som ska beaktas. Hänsynsreglerna och avvägningsbestämmelserna i 2 kap. miljöbalken innebär dock inget absolut förbud eller hinder mot alla störningar för människors hälsa eller miljön, utan föreskriver att en rimlighetsavvägning mellan olika intressen ska göras vid prövningen.

Miljöprövningsdelegationen tar löpande del av den kunskap som inhämtas och presenteras inom relevant forskning, pågående och avslutade utredningar, tillsynserfarenheter och självklart även yttranden och störningsrapporter. Detta tillsammans med gällande lagstiftning, såsom förvaltningslagen och miljöbalken och de föreskrifter som meddelats med stöd av dessa lagar, samt den praxis som tillkommit genom avgöranden från Mark- och miljööverdomstolen, utgör grunden för delegationens bedömning i varje enskilt ärende. Utifrån detta bedöms sedan ansökan med miljökonsekvensbeskrivning och de utredningar, underlag och annat material som har getts in, tillsammans med synpunkter och underlag från remissmyndigheter och andra berörda som yttrar sig i ärendet.

Med vänliga hälsningar

Joakim Kruse

Ordförande i miljöprövningsdelegationen

Från Vasabladet 07.02.16

Vi är många som skriver under det som Kaj Löfvik skrivit i sin artikel. Vindkraftsbolagen, med myndigheternas tillåtelse, har rätt att skövla natur och skogsområden som tidigare varit skyddade. Ingen hänsyn tas till de människor som bor i närområdet. Vindkraftbolagens ord om ”miljöhänsyn” är intet värd.

Idag offentliggör Norska och Svenska kontaktpunkterna för OECD sin rekommendation i saken Jijnjevaerie anmälan mot Statkraft.

Jijnjevaerie sameby konstaterar med besvikelse OECDs bedömning att Statkraft inte brutit mot riktlinjerna, trots att OECD menar att de (Statkraft) kunnat visa mer hänsyn.

Bakgrunden är att Samebyn anmälde Statkraft för bristande samråd. Samebyn har tydligt med skriftligt material visat att vindkraftsprojekten som Statkraft bygger betydligt påverkat samebyns renskötsel negativt, och att detta har framkommit i protokoll sedan första mötet 2007. Trots detta har Statkraft inte lyssnat och visat detta genom att ändra i sina planer. Vad är ett meningsfullt samråd enligt OECDs riktlinjer om inte ena parten behöver ta hänsyn till den andra partens ståndpunkt?
Tvärtom menar OECD att samebyn ändrat ståndpunkt, vilket visar att kontaktpunkten inte läst de inlämnade handlingarna.

Frågan kvarstår enligt samebyn om vad ett meningsfullt samråd enligt OECD riktlinjer verkligen innebär. Räcker det med informationsmöten?

Granskningen är genomförd till en begränsad del av tillståndsprocessen, OECD avstod att granska de delar som avgjorts i Svenskdomstol.

De processer som granskats är dessutom uppdelade i före och efter 2011, då OECD riktlinjer uppdaterades. Att processen skalats av i så stor omfattning har naturligtvis påverkat utslaget.

Det finns en viss förundran hos samebyn att det material/ underlag som producerades under OECD processen inte på något sätt reflekteras i utslaget. Innehållet i det materialet visar på en helt annan realitet än innehållet i rekommendationen. Bl. a. har Stakeholders Assesment upprättats av Protect Sapmi och innehållet i den är godkänt av båda parter.

-Vi gav oss in den här processen för att vi trodde vi skulle få upprättelse, då OECD riktlinjer skiljer sig ifrån hur vi upplever att vi har blivit behandlade, säger Marianne Persson. Men det var kanske förmätet av oss att tro att Norska och Svenska NCP vid respektive Utrikesdepartement skulle kritisera ett Statligt bolags agerande i det egna landet.

Om man ska lyfta något positivt så är det rekommendationen till alla bolag som etablerar sig i urfolksområden att de ska samråda med målsättning att uppnå samtycke.

”Kontaktpunktene anbefaler at det i forkant av etablering i områder med betydning for urfolks tradisjonelle virke, gjennomføres konsultasjoner med formål om å oppnå samtykke fra berørte urfolk, og for å innarbeide urfolks anbefalinger og tiltak som kan redusere prosjektets negative innvirkning i den videre prosjektutviklingen.”

OECD råder också Statkraft att ingå avtal med Jijnjevaerie sameby om vidare utveckling av vindkraft, omfattning utbredning och kompensation.

Den här processen har tagit oacceptabelt lång tid, vilket vi inte kunnat påverka.
Vi tror också att det faktum att NCP kontaktpunkt avsattes av Norska regeringen mitt under processens gång har påverkat utslaget, de indikationer vi fick från det första sekretariatet skiljer sig från denna rekommendation.
NCP hade intill Graver avsattes en starkare utveckling av vad ett meningsfullt samråd innebär och vad det ska ge för uttryck i samrådsprocessen med urfolk.

Efter detta finns frågor om hur OECD tolkar sina egna riktlinjer.

09022016_Slutterklæring_NO_

https://radio.nrk.no/serie/dagsnytt-atten/NMAG03003615/20-02-2015#t=30m6s

http://www.op.se/jamtland/ragunda/efter-tre-ars-utredning-samebyn-far-inte-ratt-mot-statkraft

För vidare kontakt
Marianne Persson, ordförande Jijnjevaerie 076-844 88 58
Anett Sasvari, doktorand Uppsala universitet 076-238 19 19, Upprättat anmälan för samebyn
Anders Blom, Protect Sapmi 070-514 44 80