Skogsbolagens allians med vindkraftsindustrin

FSL:s ordförande Jan Hedman svarar på detta debattinlägg.

”Skogsbolagen Persson Invest, Bergvik Skog och SCA har i Östra Småland/Nyheterna den 22 november tagit ställning i en fråga i utkanten av deras kärnverksamhet – frågan om kommuners vetorätt vid vindkraftbyggnad i kommunen. De argumenterar liksom vindkraftbolagen för att kommunerna ska mista vetorätten mot vindkraftutbyggnad.

Inledningsvis vill jag ge en eloge till författarna för ett gott sinne för humor, då de använder ordet robust om vindkraften. Sedan blir det mindre roligt.

Den blocköverskridande energiuppgörelsen tas som intäkt för robustheten i denna lösning. Den blocköverskridande decemberöverenskommelsen var havande i nio månader, varpå missfall inträffade. Vad talar för att energiöverenskommelsen går mot ett annat öde i samband med valet 2018?

Författarna skriver att vindkraften har en tydlig roll. Javisst – rollen att konkurrera ut baskraften med hjälp av subventioner. Är detta okontroversiellt inom skogsindustrin?

Under 1900-talet var skogen och kraften i ägarmässig union, som bröts upp mot slutet av seklet. Många människor i glesbygden är beroende av skogsindustrin för sin utkomst. Författarna nämner siffran 70 000 personer. Men beroendet kommer till en kostnad. I bygderna lever minnet kvar av hur det gick till då skogsbolagens stora skogsinnehav byggdes upp.
Skogsbolagen arbetar kontinuerligt på många sätt för att bättra på sitt rykte. Skogsindustrin har likväl ett svårhanterligt imageproblem – minns Maciej Zarembas artikelserie i DN från 2012, “Skogen vi ärvde“. När skogsindustrin nu går vid sidan av kärnverksamheten och går i allians med vindindustrin i en slags naturexploateringsunion, är det tecken på ett illavarslande självskadebeteende.

Vindkraftindustrin är genom sitt stödberoende en bransch utsatt för stora politiska risker. Nu utökar de tre skogsbolagen frivilligt sin riskexponering. Dels har vi den medicinska risken – en väntad utveckling där väl kända medicinska problem för närboende till vindkraft kommer att verifieras, dels har vi den tekniska risken i konkurrensen med solenergins snabba utveckling, och dessutom har vi den politiska risken som följer av bidragsberoendet. Till sist kommer att själva vindkraftverken innebär en kraftig naturförödelse på känsliga berg – imagerisker är också risker.

Har skogsindustrin råd att utöka sin riskportfölj genom att bli en del av vindkraftindustrin? Har man gjort sin risk/reward-analys? Ligger detta i aktieägarnas intresse?

Den som lever får se.”

Jan Hedman

Ordförande för Föreningen Svenskt Landskapsskydd

Hur man kan gå vidare med överklagan till EU

19-11-2017

Krav att ställa vid varje domstolsbeslut i frågor om tillstånd för vindkraftverk.

Härmed begär klagande att beslutet/domen lämnar en klar redogörelse om hur beslutet grundas i uppfyllande av följande lagliga krav:

1 I Miljöbalken
1 kap, 1 § särskilt med avseende på punkterna 1-5, 6 kap 4 §, 17 kap 6 §.
Denna begärda redogörelse skall bl.a. innehålla domstolens svar på frågan
hur maskinerna skyddar människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter,
hur maskinerna skyddar och vårdar värdefulla natur- och kulturmiljöer,
hur maskinerna bevarar den biologiska mångfalden?

2 Aarhuskonventionen
angående lämnad information till berörd allmänhet, deltagande i beslutsprocessen för berörd allmänhet och rättslig prövning ifrån politik obunden domstol.

3 Maskindirektivet
särskilt med avseende på Artikel 11 Skyddsklausul och 16 CE-märkning av maskinen på uppställningsplatsen.

Dessutom bör klagande alltid begära en redogörelse för hur den rättsliga prövningen har grundats i påståenden att uppförandet av vindkraftverk i Sverige medför stor samhällsnytta.
Dessutom bör klagande alltid begära en redogörelse för hur riksdagsbeslutet 2009 ang. utbyggnaden av vindkraftverk har uppfyllt den enda i riksdagsbeslutet angivna grunden att genom utbyggnaden minska landets utsläpp av CO2.
Eftersom Sverige inte tillverkar el i kolkraftverk kan el från vindkraftverk inte ersätta och minska landets utsläpp av CO2

Naturligtvis kommer domstolarna att inte kunna svara på dessa begäran men tillstyrker domstolen trots det utbyggnaden bör klagande lämna in en klagan till Europadomstolen med hänvisning att beslutet strider mot konventionen om de mänskliga rättigheterna, rättsstatprincipen. Denna klagan måste lämnas snarast efter slutlig dom/beslut i miljööverdomstolen.

Rättsstatsprincipen
Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har alla människor rätt till en rättvis och offentlig prövning inför en opartisk och självständig domare.
Utan möjlighet att anmäla övergrepp och få dem prövade i domstol blir den enskildas rättigheter inte mycket värda. Enligt artikel 8 och artikel 14 i konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna och artikel 6 och artikel 13 i Europakonventionen har alla rätt att få sin sak prövad inom rimlig tid och inför en opartisk domstol.
Observera att den svenska länsstyrelsen inte uppfyller kravet på opartisk domstol eftersom länsstyrelserna är regeringens förlängda arm och är skyldiga att lyda regeringsdirektiv.
Märk också att miljödomstolarna inte gör sakliga prövningar eller utredningar utan godtar länsstyrelserna prövningar och utredningar. Därför följer miljödomstolarna oftast länsstyrelsernas beslut.
Märk också det mycket ringa antal tjänstemän som deltar i den rättsliga prövningen och aldrig några politiker när det som vanligt är en enda tjänsteman i kommunen som ger klartecken för utbyggnaden och sällan hela kommunfullmäktige. Så beslutar fem personer, två tjänstemän på länsstyrelsen och tre tjänstemän i domstol, om att skada natur och tusentals människors hälsa.

B.Stymer
valab@helgaro-liv.se

Vem äger Salsjö och Ranasjö vindindustrier?

Det verkar som att Salsjö och Ranasjö vindindustrier nu ägs av det danska bolaget WindSpace. Ägs och ägs, förresten????? Vad vet vi om formerna och graden av detta ägande?  Ingenting. De, som drabbas av vindindustrialiseringarna, har ju inte rätt att få reda på till vem dom och deras omgivningar säljs ut och efter vad som nu framgår inte heller vem/vilka/vad som ”äger” dem i detta skede, när Ranasjö ännu ej nått vägs ände. Dom flesta tror väl att det fortfarande är Flodin, som ”äger” dessa groteska svenska landgrabbingexempel men om man går in på Windspaces hemsida  så ser man att där finns förutom Storbrännkullen, Isbillen-Kullmyran, Nallkullen, och Björkvattnet även Salsjö och Ranasjö.

 Ranasjö och Salsjö är till skillnad från de övriga på kartbilden markerade med en grön symbol, ett grönt öppet hänglås, och det betyder att dessa projekt fortfarande är öppna för investeringar, vilket väl indikerar att det inte finns full finansiell täckning för dem ännu. (med reservation för att jag ej vet när denna sida senast uppdaterades). Kanske litet hoppfull information i alla fall.

F.ö. är detta en hemsida som formligen vältrar sig i tillfredsställelse över de fantastiska förutsättningar som vårt Sverige erbjuder hugade exploatörer.

/Tarabrita

http://roan.junselebyar.se/?p=2348