Jag har granskat en rapport från 2011 med titeln ”Kunskapssammanställning om infra- och lågfrekvent ljud från vindkraftsanläggningar: Exponering och hälsoeffekter” . Denna rapport har beställts av Naturvårdsverket och är utarbetad av Gösta Bluhm vid Karolinska institutet, Gabriella Eriksson vid Linköpings universitet samt Karl Bolin KTH. Ebbe Adolfsson Naturvårdsverket har varit kontaktperson.
Dessa har analyserat kunskapsläget vad gäller exponering och hälsoeffekter av infra- och lågfrekvent ljud från vindkraftanläggningar. Det är intressant att jämföra slutsatserna i denna rapport med andra tunga rapporter såsom rapporten ”Störande buller- kunskapsöversikt för kriteriedokument” utgiven av Arbetslivsinstitutet 1999 och den nyligen publicerade kanadensiska rapporten ”Understanding the evidence: Wind turbine noise” utgiven av Council of Canadian Academies 2014.
I Naturvårdsverket rapport presenteras en rad slutsatser där man påstår att
– det finns inga belägg för att infraljud bidrar till bullerstörningar eller hälsoeffekter
– lågfrekvent är ofta hörbart men att vindkraftbullret är inte värre än från andra bullerkällor
– att stora vindkraftverk alstrar mer lågfrekvent ljud än mindre verk men att så länge som nivån är under 40dB(A) vid fasad är dock risken för allvarliga störningar inte troliga
– vindkraftbuller orsakar störningar vid nivån 35-40 dB(A) men att det är förknippat med ett swischande ljud med en frekvens på 500-1000 Hz och således inte lågfrekvent
– förutom bullerstörningar finns inga andra påtagliga ohälsoeffekter
– det finns inga belägg för att hälsoeffekter av infraljud eller lågfrekvent ljud.
Det är mycket allvarligt att man i rapporten inte har berört problemen med lågfrekvent amplitudmodulerat ljud. Ett ljud som varierar i styrka med en frekvens på ca 1-2 Hz. Vi vet från olika studier bl.a. Conny Larssons rapport ”Ljud från vindkraftverk, modell-validering-mätning” (se nedan) , Energimyndigheten projekt 32437-1 från dec 2014 att amplitudmodulering förekommer upp till 40% av tiden för vissa vindriktningar. Eftersom denna typ av ljud är ofta förekommande under kvällar, nätter och morgnar så kan man säga att för vissa vindriktningar förekommer amplitudmodulering upp till 80% av alla dygn med viss vindriktning. Kerstin Persson Waye skriver i Arbetslivsinstitutets rapport att A-vägning undervärderar störning från lågfrekvent buller. Störningen förklaras inte heller av skillnaden mellan dB(A) och dB(C) . Ett mått som ibland används för att kunna identifiera hög andel av lågfrekvent ljud. I rapporten anges också att förutom direkta hörupplevelser upplevs lågfrekvent ljud rent fysiskt som tryckkänsla över örat eller i kroppen. Detta är ett fenomen som rapporteras av en del personer. Persson Waye säger också att modulationsfrekvens och grad av modulation är av betydelse för uppkomst av effekter av lågfrekvent ljud. I rapporten sägs att traditionella akustiska mätmetoder har begränsad användbarhet för bedömning av bullerstörning.
I den kanadensiska rapporten, där 10 kvalificerade forskare granskat problematiken med buller från vindkraft , så sägs det att man kan inte avgöra om vindkraftbuller orsakar hälsoproblem. Deras granskning visar att det finns visst stöd för att sömn kan påverkas. Man slår också fast det finns risker med lågfrekvent amplitudmodulerat ljud vars betydelse måste analysera noggrannare. Man pekar också på behovet av nya mätmetoder speciellt för mätningar inomhus.
Jag anser att den svenska forskargruppen medvetet eller i brist på kunskap negligerat problematiken med lågfrekvent amplitudmodulerat ljud. Generellt tonar man ner risker med störande ljud från vindkraftanläggningar. Rapporten är sannolikt ett av verktygen från myndigheternas sida att jämna vägen för en ostörd utbyggnad av vindkraft. Rapporter strömmar nu in från många håll i Sverige att vindkraftsljud stör på stora avstånd, 5-10 km. Detta har lett till unika aktiviteter såsom i fallet Karlsholm i Skåne där Miljöprövningsdelegationen begärt omprövning av tillståndet med hänvisning till att verkligheten inte stämmer med den beskrivning som lämnats i MKB:n. SSVAB har öppet erkänt att man har problem med lågfrekvent ljud från anläggningarna Mörttjärnberget, Björkhöjden och Ögonfägnaden. I dagarna har Länsstyrelsen i Gävleborg agerat och krävt mätningar för anläggningen Svartvallsberget i Färila.
Sanningen börja nu komma fram i dagen. För min del tycker jag att problematiken med störande ljud är mycket större än vad jag trodde för något år sedan. Problemet med amplitudmodulerat ljud är högst sannolikt knutet till själva processen och landskapet och kan inte påverkas med modifieringar av maskinerna. Man kan också konstatera att exercisen med bullergränser uttryckta i dB(A) inte har någonting med verkligheten att göra. När Mark-och miljööverdomstolen filar på decimaler på dB(A) så kan man inte annat än undra över vad dom håller på med. Conny Larssons långtidsmätningar visar dessutom att de beräkningsmodeller som används ligger ca 5 dB för lågt i förhållande till verkligheten.
När kommer myndigheter och politiker inse att man spelar roulette med landsbygdens miljö?
Åke Wikström
Conny Larssons rapport om ljud
