Månad: juni 2013

I en 36-sidiga tidningsbilaga den 18.6, välsignad av landshövdingen i Västernorrland, hyllas vindkraften som vår tids frälsare på energiområdet. Där förklaras de som har avvikande uppfattningar, (vindkraftsmotståndarna) vara fanatiker och pensionärer?

Är i så fall Kungliga Vetenskapsakademins energiutskotts alla högt meriterade forskare fanatiker eller pensionärer? Utgör också de tusentals EU-medborgare organiserade i European Platform against Windfarms (EPAW) 608 olika medlemsorganisationer i olika länder, gruppen fanatiker eller pensionär?

Samma grupp EPAW, har nu lyft frågan om EU-s katastrofala energipolitik till EU-domstolen där den kommer att prövas, mot bakgrund av att satsningen sker på bristfälliga vetenskapliga beräkningar. Den är i hög grad politiskt plakatpolitik, som kommer att dra med sig stora kostnader vilka när de förs över på medborgare och företag kommer att få svåra följder för välfärden i EU.

Redan idag har tillväxten stoppat upp i stora delar av EU, stora länder som Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien har fallande BNP det senaste året, trots rekordlåga räntor. I vårt land är vi redan utan vindkraften stora nettoexportörer av billig och säker, koldioxidfri elström. Vi behöver inte för egen del en storskalig uppbyggnad av vindkraft.

De stora subventioner som med en tilltagande utbyggnad kommer vindkraften till del, kunde gjort en långt större miljönytta om man satsat dem på utbyggnad av biogasen i Norrland. Här finns på mer än halva landets yta 4 gasmackar, medan de som bor i den nedre delen av landet har god tillgång till miljösmart biogas.

Man borde satsat på utbyggt stöd för solcellsutbyggnad och bergvärme. Och man borde ha drivit frågan om en snabbstart på bygget av Norrbottniabanan för att minska de långa, tunga transporterna på E-4.

Vindkraften är inte lösningen på energiproblemen, vilket dess förespråkare predikar. Dess stora kapitalbehov, låga verkningsgrad och intermittenta karaktär gör den mycket kostsam och logistiskt krävande. Och den miljöförstöring som följer i dess spår kommer att bli omfattande.

2013.06.22

Jarl Strömbäck/SPI

”Jag mår inte så bra. Jag har inte gråtit så mycket förut, så det är inte förvånande att många har ignorerat mig så länge. Jag ber om ursäkt om du tycker att det är olämpligt av mig att gråta, men jag känner att jag gör det för det gemensammas bästa. Jag vill så gärna fortsätta att leva tillsammans med människor i många generationer till.

Jag har utsatts för många övergrepp och jag kämpar med många defekter orsakade av mänskliga handlingar. Jag känner smärtan av mina sår, och jag märker att det accelererande sönderfallet stör mig. Jag är inte längre den friska och osårbara natur jag en gång var. Vissa kommer att ta makten över mig. De kommer att dra nytta av mig och kommer inte längre att uppmärksamma mina behov. Det har nu gått så långt att jag måste be dig om hjälp innan jag förgås och förlorar min identitet och min värdighet.

Vindbolagen kommer att spränga och bygga breda nya vägar genom mig, placera stora och bullriga vindkraftverk på berg och sträcka kraftledningar högt upp i luften ovanför mig genom ändlösa rader av höga stålkonstruktioner. Tanken på detta gör mig sjuk, och jag är rädd att jag nu kommer att förlora all min anknytning till människan. Ni får inte låta någon göra så här mot mig! Skär inte den gren du sitter på och som bär dig. Vi vet vet att det finns långt mer skonsamma och miljövänliga sätt att producera energi. Låt mig fortsätta finnas till!

Jag kan tack och lov glömma mina hälsoproblem och min oro när jag känner att jag fortfarande har förmågan att fascinera och inspirera människor. Jag kan se glädjen i ögonen på människor när de är med mig. Jag ser människor som sitter och betraktar mig och som tycker att jag är så vacker och unik att de börjar gråta av tacksamhet bara för att jag finns. Jag tycker om att se människor som upprepade gånger kommer tillbaka till samma ställen bara för att vara med mig. Jag ser dem finna frid när de lär sig att lyssna till den magiska tystnaden som bara jag kan ge. Jag tycker att jag fortfarande har förmågan att föra samman människor för att dela mina värderingar. I sådana stunder känns det bra att leva och finnas till. När jag känner sig älskad och uppskattad för den jag är så känner jag att vi fortfarande hör ihop.

Jag har ingen möjlighet att försvara mig, så därför tillåter jag mig att göra en önskan. Låt mig vara som jag alltid har varit, så att vi kan fortsätta att dela den glädje och tillfredsställelse vi känner så starkt när vi är tillsammans . I den vackra skogen och naturen, är vi tillsammans hela tiden. Det ger oss de bästa stunder och minnen som varar för evigt.

Jag har vissa grundläggande behov. Människan måste respektera mig, men jag är inte krävande. Jag delar mina råvaror med er. Men jag kommer att göra allt för att fortfarande få vara tillsammans med dig. Vi får inte glömma bort varandra. Jag har betytt så mycket för dig och vi har alltid varit beroende av varandra genom årtusenden. Framtiden kommer att bli en utmaning, men vi behöver varandra även i kommande tider. Jag vill fortsätta att finnas till för att lära känna nya generationer. Människor måste förstå att det finns viktigare och långt mer grundläggande värden i livet än pengar och ökad konsumtion. Jag har bara en önskan: en fortsatt framtid tillsammans.

Med vänliga hälsningar, Naturen”

 / Text Geir Ove Olsen. Fritt översatt av Anita Berglund

En riktigt fin och glad midsommar önskas alla! 🙂

Det mullrar nu även i bondeleden mot LRF:s och centerns okritiska stöd till en massiv utbyggnad av vindkraften. Nyligen har LRF givit ut broschyren ”LRF och vindkraft – vår policy”. Man kan ställa sig frågan om man behöver någon vindkraftspolicy när LRF så klart uttalar att det är vindkraftsägarna man värnar om..

”Receptet att prata sig fram till en vindkraftsetablering har visat sig vara lyckosamt endast i ett ytterst fåtal fall. Hundratals föreningar och grupper i hela landet vittnar om hur verkligheten fungerar. Att tala med människor som ska få sin livsmiljö förstörd är slöseri med tid. Lyckligtvis är människor klokare än vad både vindkraftsbyggarna och LRF:s vindkraftsorganisation tycks tro och reagerar när hotet närmar sig. Policyn avslöjar hur LRF tänker och vilken obändig övertro man har på vindkraften som problemlösare för landsbygden. Trots att man vet hur människor reagerar skriver man i policyn att relationer till grannar är avgörande om ett projekt ska nå framgång. I sin policy skriver LRF att när inte konsensus uppnås mellan berörda markägare tillämpas Boverkets rekommendationer och gällande lagstiftning. Därmed skjuter LRF ifrån sig problemet och ger inget stöd till de markägare som får intrång på sina fastigheter. LRF borde klart markera att när konsensus inte kan uppnås ska vindupptagningsområdet för verken inte gå in på grannars mark. Respekten för äganderätten bör vara större än affärsmöjligheten att bygga vindkraftverk. Ingen ska få bedriva näringsverksamhet på annans mark utan överenskommelse.

Den som ska bygga något på landsbygden har som ledstjärna att det inte ska störa någon annan. LRF har i vindkraftssammanhang vänt på frågan och säger att verken stör och då ska man bli delägare eller ta emot arrende. Varför har man inte samma princip som vid andra byggnationer? Bygg verk men stör ingen. Lägg inte död hand över annans mark. Detta vill nu LRF upphäva genom att komma med lösningar som möjliggör vindkraftens utbyggnad. Varför sker detta just med vindkraften?

Policyn genomsyras av ett feltänk som gynnar endast ett fåtal av LRF:s 172 000 medlemmar. Det är odemokratiskt! Man bygger all sin prestige på att några få ska gynnas. Man har tjänstemän och en hel organisation för att, som man säger, utveckla landsbygden. Men finns det någon del av LRF som tar alla de andras parti? Vilken medlemsnytta fick de drabbade av LRF? Man nämner inte ens vart man kan vända sig om man är hotad av vindkraftverk. Då utlämnas man till Boverkets regler och den juridiska processen. Det hade varit intressant om LRF kunde hjälpa drabbade och bekosta en juridisk process när man lagt miljoner på att få ut vindkraften i vår vackra landsbygd.

Det som hedrar LRF i denna policy är att man vill ha mer demokrati i processen. Här har LRF en viktig uppgift. Fundersam blir man dock eftersom LRF tycker att vindkraften ska fram trots att demokratin inte fungerar. Hade LRF och även andra tyckt att demokratin var viktig i vindkraftssammanhang skulle man naturligtvis inte släppt iväg detta Sveriges största industriprojekt förrän människors röst väger tyngre än idag. På det sätt demokratin och äganderätten hanteras i detta sammanhang är inte hedrande för LRF, än mindre för Sverige. ”

Henrik Wachtmeister, Kågeröds LRF, Svalöv

Karin Herland, Grännabygdens LRF

Per Johan Herland, Grännabygdens LRF

Patrik Erixon, Holavedens LRF, Ödeshög

Gert Björklund, Femsjö-Färjaryd LRF, Hylte

Carl Hermelin, Lommaryds LRF, Aneby