SCA ljuger!

Börsjätten SCA satsar stort på vindkraftsindustrin tillsammans med norska Statkraft, norska rederiet Fred Olsen Renewables och tyska energikoncernen Eon. I Stamåsen utanför Ramsele invigdes igår storbolagens första vindpark och många flera planeras. B.la. vindindustrin Fängsjö/Storsjöhöjden i Näsåker.

SCA kör med att klimathotet är orsaken till den kraftiga utbyggnaden. Varför inte säga som det är SCA – det är enbart av rent vinstintresse!! Allt tal om att vindenergin i Norrlands skogar kommer att förse hushållen med el är lögn. Ingen vindkraftsenergi kommer kommuninvånarna till godo! Vindkraftsenergin som produceras fraktas till de egna industrierna och söderut för att kompensera bla. Tysklands massiva kolindustri-utsläpp. 

– ”Igår invigdes SCA:s första vindpark i Stamåsen, Ramsele. Vid seminariet i Ramsele framhöll f.d. SCA-direktören Kenneth Eriksson att varför man valt områden i Sollefteå berodde på att man dels äger mark och dels man anser att det är lätt att etablera vindkraft i våra glest befolkade bygder. Sedan fick vi höra att SCA kan komma att upplåta mark till uppemot 2000 vindkraftverk på sina marker. Intäkt i arrenden blir några hundra miljoner kronor per år plus alla vägar de får inom sina skogar”.  Citat Åke Wikström.

 I senaste numret av ”Dagens industri” finns följande artikel:

Scan0180

Seminarium i Sollefteå kommun?

Nipakademin (i Sollefteå kn) funderar på att i höst genomföra ett seminarium på temat ”Vindkraftens påverkan på den lokala miljön”. Nipakademin har under flera år genomfört ett tiotal seminarier och har erfarenhet av att organisera och genomföra aktiviteter av detta slag. Tanken är att inbjuda politiker, tjänstemän inom kommuner, länsstyrelser och Naturvårdsverket. Medverkande: forskare och personer som lever med stora vindkraftsparker idag.

Synpunkter?

/ Åke Wikström

Utredning av ljudpåverkan vid nedisning av vindkraftverk.

1559371022

”Mätningar på ett vindkraftverk i kallt klimat utfördes under vintern 2012 för att påvisa hur isbildning på vindkraftverks rotorblad påverkar ljudet. Detta är av intresse då det finns ljudkrav vid bostäder och således en risk att dessa överskrids om ljudnivån ökar. Mätningarna visade på en medelökning på 7 dB över den garanterade ljudemissionsnivå som tillverkaren angett för aktuell turbintyp, vilken ofta används för beräkning av ljudnivån vid bostäder. Ljudökningarna var dock begränsade
till elva dagar under ett år och de går inte direkt att koppla till ljudnivån på längre avstånd, såsom till bostäder, från vindkraftverket då mätningarna utförts nära detta. Nedisning på vindkraftverk skulle dock kunna vara en förklaring till
de rapporter om ljudstörningar vid vindkraftparker i kallt klimat som förekommer.”

Hela utredningen finns att läsa här:

Utredning om nedisning

F.d. kommunstyrelsens ordf. i Malå uttalar sig..

Vindkraftsetableringen i Norrlands inland går med en rasande fart. Så fort att det är svårt för alla att hänga med. En del privata markägare har nu till exempel börjat undra över hur deras arrendekontrakt egentligen ska tolkas. Mycket är väldigt oklart – och väldigt känsligt. Endast en person jag talat med i sammanhanget går med på att namnges.

Vindkraftsbolagen är en av få industrier som väljer att arrendera istället för att  köpa marken. De flesta markägare som har arrenderat ut mark för vindparkerna tycks vara nöjda med sina kontrakt. Men allt fler har i efterhand börjat fundera över vad arrendet egentligen innebär.

Jag har till exempel fått ta del av ett kontrakt där det bland annat står att det betongfundament som vindkraftverket vilar på ej är vindkraftsföretagets ansvar vid en eventuell nedmontering. Istället rekommenderas markägaren att bila bort 30 cm av översta delen av fundamentet och sen jordtäcka. Men får ett armerat betongfundamentet som väger cirka 1300 ton bara lämnas kvar i marken? Den frågan vill ingen myndighet svara på.

Totalkostnaden för att sönderdela, frakta bort och deponera ett fundament beräknas gå på närmare fem miljoner kronor. Det finns alltså all anledning för markägarna att känna oro så länge som man inte med säkerhet vet vad som gäller. En annan obesvarad fråga är vad som händer vid en eventuell konkurs av en vindkraftspark.

Etableringen bygger i vissa fall på direkt vilseledande information. Ingen markägare tycks ha förstått att vindkraftverken på deras utarrenderade marker snabbt skulle bli internationell handelsvara. Till exempel är vindparken i Ytterberg, Malå, redan såld till det brittiska investmentbolaget HG Capital som i sin tur äger Nordisk Vindkraft. Parken invigdes så sent som i december 2011. Man har även köpt den närliggande och ännu ej färdigbyggda vindparken Åmliden. Utåt sett har HG Capital profilerat sig på vård och omsorg. En annan lukrativ bransch.

Även försäkringsdelen oroar. Is från rotorbladen kan slungas så långt som 500 meter från vindkraftverken och det gör definitivt att närområdet kan vara farligt att beträda vintertid. Och vem är ansvarig om en vindkraftsgenerator på arrenderad mark fattar eld och antänder andra markägares skog? Vindkraftsaktörerna har kritiserats för att de undviker att besvara frågor. Även då jag skickat skriftliga frågor till Nordisk Vindkraft har svaret uteblivit.

Arne Hellsten, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Malå är den ende som vågat träda fram. Han säger: ”Vi är alla grundlurade! Vindkraftsetableringen gick för snabbt och lagstiftningen var inte anpassad till den. Ljudnivån överskrider också vida de 40 dB som låg som grund för tillstånden. Under vintern när snurrorna belastas låter det som en vansinnesorkester även på tre kilometers avstånd. Om företagen tvingas följa sina gränsvärden på 40 dB skulle de inte få driva vindparkerna under vinterhalvåret”.

Arne Hellsten vill se en oberoende prövning av vindkraftsföretagens skyldigheter och rättigheter. ”Det finns alltför många människor i beslutsfattande ställning som har svalt vindkraftspropagandan utan reservationer”. Dessutom befarar han att parkerna kan komma att inhägnas för att anpassas till EU:s maskindirektiv för att undvika olyckor. Då lär många vakna upp säger han.

Nu finns 60 vindkraftverk bara inom Malå kommun, inräknat de som håller på att byggas.  Ytterligare 25 har beviljats byggnadstillstånd. Men under mars månad sade ett enigt kommunalfullmäktige stopp för vidare utbyggnad efter en motion från en kommuninvånare. Mer behövdes inte.

Text: Matts Bildström,
frilansande journalist, bland annat på tidningen SKOGEN

Malin i Tassemarken har förflyttat berg..

 

I Skåne har det pågått en stor strid. Tre vindkraftverk, ca 200 meter höga, planerades att byggas på Carl Pipers gods Högestad Christinehof fideikommiss i Tjörneröd. Protesterna lät inte vänta på sig. Många har protesterat och en av dem som kämpat hårt mot denna naturförstörelse är Malin som på ett fantastiskt sätt satt ord på sin oro och vånda över att hennes livsmiljö skulle förstöras. Malins ord har fått stor genomslagskraft på Facebook och vi är många som följt hennes kamp för att få behålla den ro och stillhet hon hittat i sitt älskade Tassemarken. Idag kom beskedet. Carl och Fredrik Piper har ändrat sig och det blir inga vindkraftverk byggda vid Tjörneröd!

Så här skriver Fredrik Piper:

”Hej Malin, Martin, My, Ola och Joel!

Om ni inte redan nåtts av nyheten så har vi tillsammans med HS-Kraft och Vento Energi valt att inte gå vidare med våra vindbruksplaner. Idag kommer vi dels per vanlig postgång men även via svar på samtliga inkomna mail delge vårt beslut med bifogat brev samt imorgon genom debattinlägg i Ystads Allehanda.

Jag vill rikta ett speciellt tack till er för ert sätt att vidmakthålla en god samtalston genom hela samrådet. Jag ser också fram emot att träffa er framöver och fortsätta diskutera de positiva och intressanta tankar som väckts under samrådet om samverkan och utveckling av verksamheter i den gemensamma bygden.

Vänligaste hälsningar,
Fredric”

http://www.ystadsallehanda.se/sjobo/article1969579/Piper-lagger-ner-sitt-vindkraftsprojekt.html

Malins ord kunde förflytta berg / vindkraftverk. Hennes kamp har inspirerat och inspirerar. Tack Malin!  Vi andra fortsätter vår kamp.

 

554528_10201254201969910_980340417_n

Så här skriver Malin:

STORT STORT BESKED! – Skogen får behålla sin stillhet. Finnas kvar som det hem där naturljuden bor. Som en boning och nejd för tystnadens nyanser. – Tassemarken visade att den lever! Den är faktiskt bebodd av människor som gett hela sitt li…v åt att verka mitt i naturen med djur och årstiders härjningar. Människor som skrivit och formulerat sitt val av glesbygd för att se till att Sveriges högsta Industrivindpark inte byggs här.

Nu kan vi kan bo kvar med den lilla ömma, sköra, storslagna verkligheten på förstutrappen. Vår kreative markägare Högestad Christinehofs VD Fredric Piper vill utveckla bygden med oss och naturen. Och vi vill tillsammans skapa nätverk som gör en småskalig framtid möjlig där alla får plats att verka I DET GRÖNA FÖR DET GRÖNA.

En urgammal kulturbygd har fått fotfäste i den nya tiden där samarbete gynnar hållbar utveckling. Det är en fantastisk dag. En liten milstolpe där sinnesbrukare, jordbrukare och skogsbrukare kan verka tillsammans. Där bokraft ses som en livsviktig energitillgång för såväl närmiljö som global.

Nu har vi möjlighet att stötta hela nejden och flera kommuner med en annan inriktning där annorlunda men mycket enkla samarbeten leder till utveckling.

Industrivind devalverade tyvärr valet av glesbygdsboende och gjorde det omöjligt att verka och bo kvar. Men nu finns alla chanser till utveckling där befintliga resurser och allas kompetens tas till vara.

Bygden beskrivs felaktigt i miljöbeskrivningar som en avfolkningsbygd och vi har bevisat att det är tvärtom. Här finns massor av slitande torpare, kämpande bönder och styrkefamiljer. Här bor folk och fä bland tuvor och grenar, bökesvin och brölhjortar. Här är ett landskap där natur och människor lever ihop. Och vi vill att det hålls öppet för alla.
WWF världsnaturfonden har i veckan även utmärkt området som Sveriges Pärla och fick på så vis en extra glans. Vi kommer låta denna pärla rulla upp mot ås och ned längs de gamla fäladerna.. Å vad den skall rulla.. varenda liten stenmur glänsa.. fladdermöss sjunga och glador göra loopar.

Vi tror på glesbygden och tassemarkens bråte och vi tror på att själva boendet i naturens famn faktiskt gör oss naturmedvetna och kämpande för en bättre värld.

Vi tror på samarbete mellan slott och koja, torp och gård. Och vi tror på mänskliga kraftverk som en energiform som kommunerna bör ta på största allvar. Små tuvor kan välta lass men även bära de mest förunderliga frukter…
Tack så innerligt mycket alla Dalkulla Ängalänga-brukare o besökare som stöttat med rika brev om trakten. Det var stort och gav styrka.

Tack alla boende som kämpat som galningar hela sommaren. – Jistanes vad vi slitit för att hitta folk i skogarna och förklarat o beskrivit!

Tack ni som plötsligt dykt upp utifrån med stöd och läst igenom papper, nät och inventerat skogen. Som vi funderat och planerat. Vi är er så evigt tacksamma.

Tack familjen och alla ni skrivvänner som och orkat med all vånda och kommit med bra reflektioner o superkreativa tips på hur allt istället kunde vara!

Och tack alla fackmän som brutit in i detta och beskrivit, ritat och förklarat.

Och tack Fredric Piper! – Jag ser fram emot att dribbla tankar i höstens tankesmedja för hur man kan göra för att gagna det småskaliga, miljöbefrämjande arbetet med var och ens egenskaper. Ett kultiverande av Tassemarkens gåvor!

Ni på Högestad Gods har ett unikt läge med grevskap över tre kommuner. Ett ansvar över bygd och bo, djur och människor och en stor chans att göra skillnad. Och vi är glada att vara en del av den framtiden.

Det är spännande tider vi går till mötes och jag hoppas Tomelilla, Sjöbo, Ystad, Hörby, Höör, Simrishamn, Kristianstad, Skurup kommun bygger vidare på den starka nybyggarandan som de trollska trasselmarkerna lockat oss med.

Vi har ännu stressade bybor här ute som står i tung överklagan med såväl kommun som markägare. – Bondrum, nära mig, Fågeltofta, Bäretofta, Huaröd. Och jag har vänner i Sveriges yttermarker som allena står i detta just nu. Och vi har människor runt oss som redan fått sina hemman sönderburrad av Industrivind alldeles för nära bostaden. De behöver vårt stöd. – De ska ej vara ensamma!

Detta gäller i hela Sverige, Norge och Danmark. Jag är innerligt glad nu. Men det behövs en tydlig översyn i hela Norden så vi verkligen bygger den gröna framtid vi önskar utan att krossa befintliga värden. Och detta bör vi tillsammans utarbeta. Alla måste aktivera sina kluriga trådar! Detta är ej bara de drabbades bekymmer. Det är samhällets nerv. Vad vill vi och vad skapar vi? – Boende, drabbade, experter och miljökunniga, forskare och politiker och kultur o näringsliv.

Det är NU vi måste tänka. Det går ej med fler bygder på tomgång! Halva glesbygden står i jobbiga överklagningsprocesser! – LRF, Jordägraförbundet, Skogägarförbund, Jordbruksdepartement, Kulturdepartement, Näringslivsdepartement och Energimyndigheten. Alla partier. Människor far illa och naturen mår ej bra. Och vi måste samarbeta för att göra om och försöka göra rätt.

Denna ensamma strid utkämpas i många skogsbryn. Det sitter förtvivlade glesbygdsbor överallt och försöker förstå hur de ska klara sig. – Men det måste finnas bättre sätt att utveckla samhället på än att ställa granne mot granne. Olika intressen behöver ej falla i det omilda tröskverket som överklagan och förtvivlade lokala protester innebär.

Vi behöver omgående en översyn och öppen debatt om hur vi skapar ett grönt, hållbart samhälle i samklang med världens behov och det lilla livet under tuvan.

Vindkraftutbyggnaderna är ett brott mot Miljöbalkens hänsynsregler.

 

Montagebild Omsjö

Efter en noggrann genomgång av kunskapsläget när det gäller drift av vindkraftverk kan vi konstatera att kunskaper om deras inverkan på miljön inte beaktas i de projekt som beslutats och som är på väg att beslutas. Detta är mycket allvarligt och ett brott mot Miljöbalkens hänsynsregler. De lyder så här:

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

Har man nu använt sig av tillgängliga kunskaper? Vi hävdar att så är inte fallet när det gäller buller. Vi vill peka på att man idag har kunskaper om att

Inversion, dvs lägre lufttemperatur vid marken än högre upp, ger en bullerspridning som avsevärt skiljer sig från vad man normalt räknar med. En viss bullernivå kan förflyttas tio gånger längre och mer från vindkraftverken än vad man visar på bullerkartor.

Isbildning på rotorer höjer bullernivån avsevärt. Man har uppmätt förhöjningar på 10-15 dB vilket gör att tillsammans med inversion får man mycket störande buller även på stora avstånd.

Områden som är i vindskugga dvs där vindhastigheten är avsevärt lägre än vid vindkraftverken, får en förhöjd bullernivå.

Topografin har stor betydelse för hur buller fortplantas i landskapet samt att det kan uppstå interferenser som ger mycket besvärande ljudeffekter

Dessutom så saknas det vetenskapligt under för den bullergräns på 40dB(A) som nu ansätts. De undersökningar som ligger till grund för beslut om denna nivå är genomförda i miljöer som är helt skilda från tysta miljöer i norrländskt skogslandskap och i flackare landskap med högre bakgrundsnivå på buller samt med vindkraftverk en femtedel i storlek av de som byggs i Norrland idag.

Resultatet av att man inte beaktar de kunskaper som nu finns kan avläsas i rapporter från områden nära vindkraftverk såsom Havsnäs, Malå, Stor-Rotliden m.fl. Personer upplever att deras livsmiljö är mycket försämrad.

Att detta kan fortgå beror på att Naturvårdsverk, domstolar och myndigheter inte tar hänsyn till de kunskaper som nu finns. De är alltså medbrottslingar i detta avseende.

Arbetsgruppen för livsmiljö i Sollefteå kommun