Det är inte bara ekonomin som bör granskas. Det finns alltid två sidor på myntet och i detta fall handlar det om påverkan på den lokala miljön. Häromdagen fick jag ett samtal från en person som bor nära SSVAB:s park Björkhöjden och hen berättade att nu står jag inte ut längre. Nu flyttar jag. Både jag och min hund mår illa av bullret. En jägare berättade på ett möte i Långsele förra veckan att det går inte att bedriva jakt som förut. Både hundar och älgar beter sig konstigt. Personer i byarna Albacken och Sörvik i Jämtland har klagat högljutt över bullret men myndigheterna gör ingenting. Det har inget mandat säger man på Länsstyrelsen. Naturvårdsverket gömmer sig bakom regelverk som är antikverat pga teknikutvecklingen mot jättestora verk. Fokhälsomyndighetens allmänna råd för buller inomhus används utan att de är validerade för vindkraftljud. Samerna är plågade av störningar i både vinterbetesland och flyttvägar. Marianne Persson Jinjevari samby har på våra seminarier demonstrerat hur renarna inte längre följer flyttvägar som brukats under århundraden. Listan kan göras hur lång som helst. Tilltron till myndigheter när det gäller vindkraftärenden är numera helt borta.
Myndigheterna sanktionerar fräckt brott mot Miljöbalkens hänsynsparagraf. Det handlar om rent och skärt maktmissbruk där den lilla människan på landet kommer i kläm. Vem bryr sig om denna lilla skara?
Det upprörande att de svenska myndigheterna ej bryr sig om vare sig erfarenheter eller internationell forskning inom området ljud.
Det upprörande att de svenska myndigheterna ej bryr sig om vare sig erfarenheter eller internationell forskning inom området ljud. Se bilaga: Conclusions about noise from Wind Turbines , som är en sammanställning gjord av Society of wind vigilance.
Hälsningar
Åke Wikström
