Omotiverade domar undergräver förtroendet för rättsväsendet.

Uppfattningen hos många är att politiker och myndigheter undergräver vår tro på rättssamhället när det gäller vindkraftsetableringar.
Följande är ett pressmeddelande och en överklagan som vi gjort till HD angående detta;

Omotiverade domar undergräver förtroendet för rättsväsendet.

Vi sänder i dag in en överklagan till HD, väl medvetna om att vår sak egentligen inte kan komma i fråga, eftersom det rör ett miljöärende. Det vi ändå anser är av synnerlig vikt för Högsta Domstolen att pröva som ett prejudikatsfall är Mark- och Miljööverdomstolens (MÖDs) rätt att döma utan att motivera sin dom. Denna rätt, som har uppstått genom ”praxis” urholkar folks förtroende för domstolsväsendet.

Sollefteå kommun har mest vindkraft av alla Sveriges kommuner. Tillstånd har givits av kommunen i strid med den egna legala vindplanen. Dessa tillstånd har överklagats till Mark- och Miljödomstolen (MMD), som helt ignorerade våra framställanden och med subjektiva värderingar bl.a. om vad de närboende ”måste tåla i samband med en vindkraftsetablering” avslog överklagandena.

Förtvivlade människor har därefter i dom- utan motiveringar – nekats prövningsrätt till Mark- och Miljööverdomstolen(MÖD). Att MÖD kan avkunna domar utan motiveringar förklaras med ”praxis” och att denna ”praxis” sparar tid. Unikt för miljöärenden är dessutom att dessa domar ej kan överklagas till Högsta Domstolen. De överklagandes argument och fakta som åberopades i överklagandet till MÖD, kunde därmed avfärdas utan ett enda ord till förklaring.

I Fjällsjöälvens unika Ådalsdalslandskap ser man idag inte Sverige som en rättsstat. Vi avser med detta överklagande till Högsta Domstolen väcka frågan om det är värdigt en rättsstat att avfärda ett överklagande till MÖD utan ett enda ords motivering och att därmed förringa och i praktiken idiotförklara oss ca 40st klagande i Ranasjöprojektet och alla andra i samma situation. Det är ett växande antal drabbade och därmed ett växande missnöje i Sverige, där vindindustrin, som av vissa påstås kunna lösa Europas koldioxidproblem, kommer att uppföras.

Det omotiverade avslaget på vår begäran om prövningstillstånd till MÖD blev finalen på en 6 år lång kamp mot Ranasjö vindindustri. I vår närhet har nu givits tillstånd att uppföra tre vindindustrier tillsammans 71 verk. Rättvisa har förvägrats oss. Vi sänder in detta överklagande i förhoppning om -och ett krav på- att praxis ändras på så vis att alla domar skall motiveras och att även miljömål skall kunna tas upp av Högsta Domstolen. Någonting annat är ovärdigt en rättsstat.


Christer Lidén
Ordförande i Föreningen
”LIVSKVALITET vid Fjällsjöälven”

Överklagan till HD

Not:  ”Ett nekat prövningstillstånd hos hovrätten brukar man kunna överklaga till högsta domstolen enligt högsta domstolens hemsida.”: http://lawline.se/answers/motivering-till-nekat-provningstillstand?q=vindkraft

Sveket i Ranasjö – kommunen tillåter vindindustrin att förstöra bygdens omgivning

 

Angående artikeln i TÅ Allehanda:   Klartecken för 40 vindkraftverk på Ranasjöhöjden – fastighetsägarnas överklagan avslås.

Artikeln berättar att de boende i Ranasjö har nekats prövningstillstånd beträffande den planerade vindindustrin. Över hela kommunen upprepas samma sak; i stället för att hantera sakfrågorna lägger myndigheterna fokus på att konstruera skäl för att förvägra medborgarna deras lagliga rätt att få sin sak prövad. Sollefteå kommun har ett särskilt ansvar. Kommunen har sagt ja till de flesta förslag till vindindustrier trots stor kritik från berörda medborgare och utan några faktaunderlag.

I en intervju med EFN menar Åsa Sjödén (S), kommunstyrelsens ordförande, att en viktig del i varför så många vindkraftsexploatörer kommit till Sollefteå är att kommunen tidigt hade en översiktsplan för vindbruk (2008). Men i den planen är Ranasjö utpekat som direkt olämpligt för vindkraft; citat: ”Landskapsbilden längs Fjällsjöälven tillåter inte större vindkraftetableringar på grund av sin småskalighet och komplexa natur. Många boende finns längs älven som också är av stort intresse för friluftsliv.”

Det mesta av vindindustrierna i Sollefteå kommun har fått tillstånd i strid med den gällande planen från 2008 och på Vaberget beviljades till exempel tillstånd utan att det ens fanns en färdig ansökan. Inte heller Vaberget bedömdes lämpligt för storskalig vindkraft i 2008 års plan.

Eftersom kommunen saknar kompetens görs ingen egen bedömning av ansökningarna – både Länsstyrelsen och revisionsfirman P & W påpekar kommunens brist på kompetens. I besluten kopieras bara exploatörernas skrivningar. Sollefteå kommun har burit sig skamligt åt; okunnigt och hänsynslöst mot ortsbefolkningen.

Åsa Sjödén hoppas mycket på en ny serverhall i Långsele. Men vill man ha den typen av industri bör man undvika att kraftigt höja elkostnaderna och sänka nätkvalitén genom en enorm vindkraftsutbyggnad. Den satsning på fördyrbar el från sol och vind, som Sverige bedriver, har medfört att våra elkostnader gått från att vara bland de lägsta i världen till att nu snabbt närma sig de högsta i Europa. Sedan flera år måste vi subventionera den elintensiva industrin. Ska kommuninnevånarna subventionera den tänkta serverhallen?

Åsa Sjödén hoppas också på att få ett bidrag på några miljoner från staten för att man ställt upp med att ödelägga naturen i kommunen med vindindustrier. Men bara den höjning av nätavgiften som gjordes i somras på grund av påbörjad anslutning av vindkraft kostar kommunmedborgarna mycket mer. Och den höjningen är bara början. De eventuella bidrag kommunen kan få bör gå till att kompensera dem som får sin livsmiljö fördärvad och kanske måste flytta eller blir tvingade att upplåta sin mark för all ny elöverföring, i stort sett helt utan ersättning.

Per Fahlén