Det kommer åter igen nya rapporter hur felaktig nuvarande ljudberäkningsprogram för vindkraftverk är i norrländskt klimat. Lika ofta kommer rapporter om hur människor drabbas och lider av allvarliga störningar av ljud och buller från vindkraftverk på många kilometers avstånd under vissa väderleksbetingelser. Det är fullständigt obegripligt att det är tillåtet för vindbolagen att använda bullermätningsprogram som inte är tillämpade och utvärderade på den speciella natur och klimat som finns i det norrländska landskapet.
Simon Rudin i Lycksele har skickat oss ett yttrande som är värt att läsas och begrunda. Hela yttrandet finns att läsa i en bifogad fil längst ner i inlägget.
”IEC 61 400-11 kan inte användas i vår miljö. Standarden är utvecklad för att användas i platt landskap som ligger i varmt klimat.
Standarden medför att följande inte får redovisas:
– Ljudnivåhöjande effekter av väder, moln, regn, dimma, snöfall, blötsnö, hagel, iskristaller i lufthavet, sidovindar, lufthastighetsskillnader i vertikalled, rimfrost, isbildning och inversionsförstärkning.
– Lågfrekvent raspande buller som främst bildas under vinterhalvåret
– Entoniga signalljud och dunkande ljud som bildas när verk ställs i grupp
– Amplitudmodulation som verkligen är störande
– Arealen för den förorenade ljudmiljön är betydligt större än det som redovisas.
Ovanstående faktorer är avgörande för var vindkraftsverk kan placeras eftersom faktorerna bildar en odräglig ljudmiljö och stark miljöpåverkan om verk placeras högt upp i lufthavet i kallt klimat. Direktivet för miljöbedömningar kräver att miljöpåverkande faktorer ska redovisas i miljökonsekvensbeskrivning för att uppfylla direktivets kravnivå och möjliggöra miljöprövning.”
”Forskare vid Uppsala universitet (ref. Conny Larsson, Ken Matsson) redovisar att det saknas ljudberäkningsprogram som kan medräkna ljudnivåhöjande effekter som bildas högt upp i lufthavet. Ljudnivåhöjande effekter av moln, regn, dimma, snöfall, blötsnö, hagel, iskristaller i lufthavet, sidovindar, lufthastighetsskillnader i vertikalled, rimfrost, isbildning och inversionsförstärkning kan inte beräknas av de program som finns. Forskare redovisar att det saknas kunskap för att utveckla program som kan beräkna de komplexa samband som avsevärt höjer ljudnivån. Bristen medför att verkliga miljökonsekvenser inte kan redovisas för en etablering som ligger högt upp i lufthavet i kuperad terräng som ligger i kallt klimat.”
Simon Rudin skriver vidare:
”Kommunens ansvar. När det gäller tillstånd för vindkraft så bär kommunen hela ansvaret. Kommunen är skyldig att känna till att IEC 61 400-11 är utvecklad för att användas i varmt klimat som ligger i platt landskap och att standarden inte kan användas i vår miljö.”
Läs hela yttrandet här: