Naturen har blivit en internationell handelsvara

”De markägare som skriver under på de villkor som används i arrendekontrakten säljer sitt arv till barn och barnbarn på mycket osäkra villkor.

I de kontrakt som nu används i kontakterna med markägare ingår en klausul med lydelsen ”Efter byggstart äger arrendatorn rätt att överlåta samtliga rättigheter och skyldigheter i detta avtal till tredje part”.

Så har redan situationen blivit avseende Sidensjöanläggningen. Den har redan blivit en internationell handelsvara genom försäljningen till en tysk kund. En kund som naturligtvis kan sälja anläggningen vidare när och om man så önskar.

Är det verkligen så vi bäst förvaltar våra natur- och kulturlandskap? Vem tar ansvaret om anläggningarna, i en framtid när de tjänat ut, dumpas i skattebetalarnas knä via något fjärran bolag som inte är intresserat av att ta några återställningskostnader?

Det har hävdats vidare att vindkraften inte skall inskränka på allemansrätten. På området skyltning i arrendeavtalen står följande text: ”I syfte att bland annat informera och varna för fara kommer skyltar att sättas upp i området. Detta kommer att göras på tillfartsvägar, runt vindkraftverken och på andra ställen i området”.

De markägare som skriver under på de villkor som används i arrendekontrakten säljer sitt arv till barn och barnbarn på mycket osäkra villkor. De borde fundera över sitt ansvar, och vilket arv man lämnar över till sina barn och samhället.”

Jarl Strömbäck (SPI)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.