Kategori: Svensk vindkraft

2015-04-28

Till Energikommissionen

Moratorium för vindkraftsutbyggnaden

Undertecknad anser att Energikommissionen ska rekommendera ett moratorium för storskalig vindkraftsutbyggnad inom elområde 1 och 2 i avvaktan på att en sakligt motiverad framtidsplan för svensk elförsörjning tas fram. Min åsikt motiveras av dagens situation med:

◾planlös utbyggnad,

◾laglös utbyggnad,

◾avsaknad av behov,

◾orimliga kostnader,

◾orimliga miljökonsekvenser,

◾fördärvade livsbetingelser och

◾ekonomiska förluster för lokalbefolkningen.

Planlös utbyggnad

Till skillnad från våra nordiska grannländer saknar Sverige en sammanhållen plan för vindkraftsutbyggnaden. Om samtliga projekt som planeras blir verklighet kan det bli upp till tre gånger det nationella målet. I min hemkommun Sollefteå saknas vindkraftsplan helt och hållet och hela kommunen är på väg att täckas av vindindustriområden. Det är dessutom helt mot vedertagen praxis att från en situation med stort överskott och dålig marknad öka överskottet med hjälp av stora subventioner.

Laglös utbyggnad

Länsstyrelserna och miljödomstolarna bryter i dagsläget konsekvent mot miljölagen. Validerade beräkningsmodeller för ljudutbredning i norrländsk miljö saknas (lagbrott) och acceptansnivån sätts till 40 dBA (lagbrott) trots att Naturvårdsverkets rekommendation för den tysta miljön i Norrlands inland är 30 dBA. Beräkningarna verifieras dessutom på ett oseriöst sätt av samma företag som gjort beräkningarna. Således: Irrelevanta beräkningsmetoder, irrelevanta kravnivåer och irrelevanta verifieringsmetoder. Dessutom anser jag att det strider mot miljöbalken (kap. 3, 1§) att överhuvudtaget bygga storskalig vindkraft i Norrland. Behov saknas (se nedan), läget är olämpligt i förhållande till marknaden och det är mycket dålig hushållning (stora kostnader och onödig markanvändning för nätutbyggnad samt stora överföringsförluster).

Avsaknad av behov

Regionalt saknas behov eftersom elområdena 1 och 2 har ett mycket stor elöverskott genom vattenkraften (område 2, där jag bor, ca +20 TWh/år). Även nationellt finns idag ett stort överskott. Överskottet bör dessutom rimligen öka och elmarknaden försämras ytterligare utan att någon vindkraft byggs. Detta sker genom de krav på effektivisering av energianvändningen med 20 % till 2020 som EU ställer på samtliga medlemsländer. Dessutom har Sverige ett nationellt mål att halvera energianvändningen i bebyggelse (60 % av elanvändningen) till 2050. Effektivisering har i de flesta fall en betydligt lägre kostnad än ny tillförsel, är miljömässigt mycket bättre och frigör kapacitet i elnätet istället för att kräva förstärkning. Det är också effektivisering som rekommenderas först och främst av oberoende expertorgan (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin och International Energy Agency från OECD). Behov av utbyggnad kan bara beräknas när det finns underlag beträffande förväntade energi- och effektbehov (d.v.s. efter alla effektiviseringsåtgärder).

Orimliga kostnader

Behov saknas både regionalt och nationellt och därför måste i princip all vindkraftsel exporteras. Detta sker till ett pris som är mindre än halva självkostnaden och är en mycket stor ekonomisk förlust för Sverige som nation. Eftersom elområde 1 och 2 ligger långt från tänkbara konsumenter måste dessutom mycket kostsamma nätförstärkningar göras och p.g.a. överföringsförlusterna måste 15-20 % fler vindkraftverk byggas för ett givet elbehov. Nationell och internationell expertis avråder från den utbyggnad som sker idag.

Orimliga miljökonsekvenser

Mycket stora arealer ödeläggs för en utbyggnad som inte behövs. Djur- och fågelliv påverkas negativt (till stor del saknas kunskap om hur djurlivet påverkas; kunskap krävs enligt miljöbalken). Bullerstörningar påverkar människor negativt upp till en mil ifrån vindindustrierna. Det görs aldrig några livscykelanalyser beträffande vindkraftens miljöpåverkan och därför går det inte att hävda att den har några positiva konsekvenser överhuvudtaget. Det går inte att bara säga att något är bättre; man måste säga bättre än vad och under vilka förhållanden (det finns alltid alternativ och att storsatsa på ett utan en djupgående analys av alternativen är osakligt). I dagsläget ökar vindkraften koldioxidutsläppen i Sverige medan en eventuell minskning i mottagarländerna krediteras dessa och Sverige står för större delen av notan.

Fördärvade livsbetingelser

Erfarenheter från redan byggda anläggningar visar på mycket allvarliga bullerstörningar och förtvivlade ortsbor som inte vet om de kan bo kvar. Landskapsbilden förändras helt, allemansrätten inskränks och många människor drabbas av ekonomiska förluster. Dessutom delas byarna mellan ett fåtal som får stora arrendeinkomster och flertalet som får sina livsbetingelser fördärvade och ingen som helst ersättning. Stämningen i byarna fördärvas.

Ekonomiska förluster

Ekonomiska förluster uppstår genom att stora arealer blir improduktiva; markägare som tvingas upplåta mark för vägar och ledningsgator får nästan ingen ersättning alls; jakt, rennäring, turism m.m. drabbas negativt; fastigheter tappar i värde och riskerar att bli osäljbara. Det finns inte heller några garantier för eventuella nya, permanenta arbetstillfällen inom vindindustrin.

Per Fahlén
Professor emeritus med 35 års egen energirelaterad forskning
Institutionen för energi och miljö
Chalmers tekniska högskola

En mycket bra artikel i DN den 31 maj 2015! Att politiken måste bli evidensbaserad bör vara ett minimikrav. Detta gäller inte minst vindkraftspolitiken!

”Det får inte vara så att politiker av ideologiska eller populistiska skäl bortser från kunskap som forskare och myndigheter har inhämtat. Innan ett parti gör ett utspel, bör man ha försäkrat sig om att den samlade evidensen visar att förslaget ifråga är bättre än andra lösningar vad gäller måluppfyllelse och kostnadseffektivitet. Om man inte har gjort det, bör man pressas av kritiskt granskande journalister.”

”Gör politiken evidensbaserad. Politiska beslut måste fattas på basis av evidens, snarare än ­populism eller ideologiskt motiverat tyckande. För att öka trycket på ­politikerna och se till att så faktiskt sker startar vi nu det partipolitiskt oberoende ­Nätverket för evidensbaserad policy, skriver 18 forskare och aktivister.”

Hela artikeln finns att läsa här: http://www.dn.se/debatt/kunskap-maste-ga-fore-ideologi-och-populism/?fb_ref=Default

Referat från Svensk Vindenergis seminarium om Ljud från vindkraft i drift, 2015-05-20.

Svensk Vindenergi, som är en förening för företag som är verksamma inom vindkraftbranschen, bjöd in till ett seminarium med i syfte att belysa frågor om ljud från vindkraft.

Ca 110 personer hade nappat på erbjudandet. Flertalet representerade branschen. Det var representanter för företag, konsulter och jurister. Myndigheter som Naturvårdsverket och Energimyndigheten var med liksom ett större antal tjänstemän från Länsstyrelser och kommuner. Statkraft Vind var representerat med 7 personer samt SCA Energy med 2. Vad jag kunde se var det tre personer som inte tillhörde anhängarna och påskyndarna. Det var jag själv, Kent Jonsson från Bräcke samt Jan Hedman från Föreningen för Landskapsskydd.

Seminariet inleddes av VD för Svensk Vindenergi, Charlotte Unger, som kortfattat redogjorde för utbyggnad av vindkraft i olika länder, nuläge samt prognos för 2020. Andelen vindkraft i elnätet i Sverige prognoseras öka från ca 8% nu till 14%. I Danmark har man idag 39% och det antas öka till 50 %. Skottland är bäst i klassen som nu har 30 % och väntas öka till 100% år 2020. (Hur detta skall fungera i ett land med nästan ingen vattenkraft som reglerkraft är för mig en gåta.)

Tove Andersson, Wistrand Advokatbyrå, gick igenom rättstillämpningen och hänvisade till ett antal vägledande domar i Mark- och Miljööverdomstolen (MMÖD). Det kan gälla avstånd mellan bostäder och vindkraftverk, ljudberäkningars noggrannhet, att tysta områden endast är områden som betecknats som tysta i översiktsplaner.

All kontroll skall ske gentemot villkoren tillståndet. MMÖD anser att man genom att sätta gränsen för ljud till 40dB(A) dygnet runt har tagit hänsyn till denna speciella ljudtyp som genereras av vindkraftverk. Man har även avslagit krav på immissionsmätning och säger att det räcker med närfältsmätningar och beräkning av ljudnivå vid fastighet. ( När man vet att ljud sprids på annat sätt än som beräkningar anger så är detta ställningstagande anmärkningsvärt och visar brist på insikter)

Paul Appelqvist, ÅF Industri AB, redogjorde för hur ljud sprids och vilka olika metoder som används för att mäta hur mycket ljud ett vindkraftverk genererar, emission, samt hur man mäter vid fastigheter, immission. Man håller nu på med studier för att jämföra beräkningar med uppmätta värden. En rapport kommer i höst. Paul redogjorde också för inverkan av is. Det är helt klart att is på rotorerna ger en förhöjd ljudalstring. Vid verken är det fråga om upp till 15 dB i ökning men ljudet tycks bestå en större andel högfrekvent ljud som dämpas snabbt. Ökningen ute i fält kan därför bli begränsad till 5 dB. Även denna fråga kommer att redovisas i en separat rapport i höst. Paul anser att dagens regelsystem är väl anpassat till vindkraftsljud och att det är överskådligt och hanterbart ur uppföljningssynpunkt.

Conny Larsson, Uppsala Universitet, har gjort långtidsmätningar på två vindkraftparker, Dragaliden i Norrbotten och Ryningsnäs i Småland. Detta är en unik rapport som kommer att få stor betydelse. Rapporten pekar på betydelsen av vädrets inverkan på ljudets spridning. Höga ljudnivåer erhålls i medvind och klara kvällar, nätter och morgnar. I de fallen har man ofta inversion dvs det är kallare vid marken än i luften ovanför och då böjs ljudet ner och förstärks. Ofta är det också vindstilla i dalar men det kan blåsa på höjderna vilket också resulterar att ljud böjer ner mot marken. Studien visar också att s.k.amplitudmodulerat ljud är ofta förekommande. I vissa vindriktningar så ofta som 40% av tiden. (Denna ljudtyp är extra störande speciellt om den är lågfrekvent vilket har visat sig ofta vara fallet. Amplitudmoduleringen innebär att ljudets styrka varierar med en frekvens på 1-2 Hz och det mänskliga örat tycks vara extra känsligt för denna ljudtyp). Moduleringen kan uppgå till +/- 8dB i värsta fall enligt Conny som svar på en fråga från mig.

Conny Larsson och Paul Appelqvist samtalade om ljudmätning. Conny konstaterar att använda beräkningsmodeller för ljud ofta ger lägre nivåer än vad resultaten från långtidsmätningarna visar. Skillnaden kan uppgå till hela 5 dB(A).( Detta är anmärkningsvärt speciellt som MMÖD fattar beslut på decimalnivå. Att vädret har stor inverkan på ljudnivåer är något som vi alltid påpekat i våra överklaganden.)

Conny har visat att om man inkluderar vädersystemet i beräkningsmodellerna uppnår man mycket bättre överensstämmelse med verkligheten. Detta kan göras genom att använda kända data från SMHI. Extremfallen är emellertid svåra att fånga.

Conny framförde också en idé att tillstånden skall innehålla klausuler som anger att en ljudnivå får överskridas under del av tiden , exempelvis 10% av tiden. Conny menar också att man måste vara ärlig och berätta att ljudnivåer kan komma att överskridas pga varierande förhållanden i luften samt landskapet. Paul framhöll vikten av att ha ett regelverk som är lättförståeligt samt möjligt att kontrollera.

Jesper Alvarsson KTH talade om ljudupplevelser och störningar. Jesper är psykolog och redogjorde för hur upplevelser är relaterade till vilken inställning man har till vindkraft. Får men ekonomisk kompensation så är man mindre störd än de som inte får sådan. Ljudupplevelser är beroende inte bara av ljudstyrka utan även av ljudets egenskaper såsom innehåll av toner, hur ljudet varierar i styrka samt frekvens. Jag påpekade att lågfrekvent ljud som ofta förekommer i samband med vindkraft är starkt störande och mätetal som dB har liten eller ingen koppling till störningsgrad. Jag hänvisade till kanadensisk rapport som nyligen presenterats och där man klart utpekar lågfrekvent ljud som ett särskilt problem. I arbetet med denna rapport har den svenska professorn Kerstin Persson Waye deltagit. ( Hon deltog även i arbetet med kartläggning av störningar från vindkraft tillsammans med Eja Pedersen. Ett arbete som verifierar att 40 dB(A) är en ur samhällets synpunkt acceptabel ljudnivå vid bostad). Jesper svarade inte direkt på min fråga utan menade att om man skulle införa nya regler för ljud så är det en process på 10-15 år. (Så trögt fungerar myndigheterna på signaler från verkligheten är min tolkning).

Sara Huss, Länsstyrelsen Jämtland redogjorde för deras erfarenheter av uppföljning av ljud från vindkraft. Sara berättade öppet om de upplevelser av ljud hon får ta del av från olika orter. Att det finns uppenbara problem med upplevelser av ljudstörningar framgick klart och tydligt. Mycket av hennes redovisning bygger på senare tids problem med lågfrekvent ljud från Mörttjärnberget i Bräcke samt Björkhöjden/ Ögonfägnaden i Sollefteå som ägs av SSVAB. Sara menade att man får inte negligera människors farhågor. De som vill exploatera är dessutom ibland dåligt pålästa och inte insatta i de lokala förhållandena.

Göran Fagerström, Länsstyrelsen i Skåne berättade om bakgrunden till Miljöprövningsdelegationens beslut att begära omprövning av tillståndet för Karlsholms Vindkraft AB. Detta är ett mycket intressant fall. Anläggningen klarar enligt mätningar av ÅF (som alltid när ÅF mäter!) ljudnivån 40dB(A) men bybor klagar bittert över störande ljud vilket också bekräftas av kommunaltjänstemän, kommunpolitiker och personal från Länsstyrelsen. Miljöprövningsdelegationen hänvisar till Miljöbalkens paragraf 24 kap. §3,punkt 3 som lyder:

Tillståndsmyndigheten får helt eller delvis återkalla tillstånd, dispens eller godkännande som meddelats enligt balken, eller enligt föreskrifter med stöd av balken, och förbjuda fortsatt verksamhet om det till följd av verksamheten eller åtgärden uppkommit någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte förutsågs när verksamheten eller åtgärden tilläts.

Beslutet är nu överklagat och ligger hos Miljödomstolen för behandling. (Detta ärende kan hamna i MMÖD skulle jag gissa. Det är en fråga av principiell natur)

I en avslutande diskussion deltog föredragshållarna samt Malin Hillström SSVAB. Hon berättade om uppföljningsarbetet som pågår i nära samarbete med närboende. Under diskussionen tog jag återigen upp frågan om störande lågfrekvent ljud och i ett utskick från Svensk Vindenergi har man lagt in referens till dels den ovannämnda kanadensiska rapporten ”Understanding the evidence: Wind turbine noise” utarbetad av en expertpanel bestående av ett tiotal framträdande forskare, däribland Kerstin Persson Waye ,inom området ljud och hälsa. Dessutom bifogas ett utskick från Göteborgs Universitet där Kerstin Persson Waye uttalar sig om problemen med lågfrekvent ljud och att man inte kan utesluta hälsoproblem på grund av vindkraftens ljudstörningar. Man kan dock utesluta hörselskador.

Sammantaget tycker jag att dagen gav stöd för vårt krav på ett moratorium  Krav på vindkraftsmoratorium,april 2015. Det är dock osannolikt att detta går igenom men det är en kraftig protest mot den hårdhänta exploatering som pågår av vår livsmiljö. Erfarenheterna från vindkraftparker med dagens megastora vindkraftverk strömmar nu in från olika håll i världen. Landsbygdsmiljöerna offras i exploateringens spår. Man saknar kunskap inom en rad områden och detta börjar nu gå upp för allt fler aktörer. Seminariedagen har redan gett effekt. Jag har kontakt med en person i Färila som under flera månader jagat kommuntjänstemän, politiker, departementsfolk m.fl. pga ljudstörningar. Helt plötsligt vill nu alla komma i kontakt med denna person med hänvisning till att man fått information under seminariet i Stockholm att andra har liknande problem med ljud.

Jag tror att många av deltagarna fick en bra inblick i en del av de problem som är kopplade till ljudstörningar och att de kommer att möta ett ännu större motstånd i framtiden.

Åke Wikström

2015-05-24

En film som bör ses..

Jakob Norström Vd SSVAB (Statkraft SCA Vind AB) insändare i TÅ den 20 mars 2015 besvaras nu av Åke Wikström:

”SSVAB, vindkraften och närboende

SSVAB:s Vd, Jakob Norström,  skriver den 20 mars på Ordet fritt i TÅ  att man skall visa respekt för de närboende när det gäller störningar från vindkraftanläggningarna. Bybor och deras bekanta har nu fått erfara vad vindkraften för med sig i form av bullerstörningar, iskast som begränsar allemansrätten, blinkande lampor, både röda och vita,  samt stört friluftsliv och jakt. Nu vet man mera än då man diskuterade  Vindbruksplanen för Sollefteå kommun under åren 2007 och 2008.

På vilket sätt ska man nu visa respekt? Man har ju fått alla tillstånd så det är väl bara att köra på för inte lär man väl stänga verken om någon tycker att de stör. Norström beklagar att de närboende störs av ett lågfrekvent ljud. Detta är ett mycket besvärande problem med dagens stora vindkraftverk. Detta ljud hörs på stort  avstånd, 5 kilometer och mer. Denna erfarenhet har man på de allra flesta orter i Sverige  där man har dessa stora verk. Detta ljud är ibland mycket påträngande och hörs ibland mera inomhus än utomhus.  Byborna i Rensjön, Sörviken, Fullsjön  har nu fått erfara detta. Problem med denna typ av störande ljud eller buller har man världen över. Överallt är  närboende störda eller till och med gravt störda. Vid konferenser , både nationellt och internationellt, diskuteras bullerproblemen och någon lösning tycks inte finnas. Tvärtom så blir ljudalstringen än värre i vår del av världen på grund av isbildning på verkens rotorer samt med det klimat och terräng som vi har här. Buller från vindkraft är något man får leva med. Frågan är bara hur mycket av bullerstörning skall man som landsbygdsbo behöva acceptera? Hur länge skall det politiska etablissemanget få fortsätta att förvandla vår landsbygd till en bullerstörd industrimiljö? Dagens regelverk för buller är inte baserat på de förutsättningar vi har idag med mycket stora verk och i en helt annan miljö än den som låg till grund för vad som kallas praxis av miljödomstolarna. Vi har idag mycket goda insikter i hur ljud alstras och sprids i naturen. Tyvärr har detta ej påverkat regelverket. Detta är ett brott mot miljöbalken. Mycket graverande!

Jag väntar nu med spänning på att  få se vad SSVAB menar med att visa respekt för närboende.”

Åke Wikström