I Skåne har det pågått en stor strid. Tre vindkraftverk, ca 200 meter höga, planerades att byggas på Carl Pipers gods Högestad Christinehof fideikommiss i Tjörneröd. Protesterna lät inte vänta på sig. Många har protesterat och en av dem som kämpat hårt mot denna naturförstörelse är Malin som på ett fantastiskt sätt satt ord på sin oro och vånda över att hennes livsmiljö skulle förstöras. Malins ord har fått stor genomslagskraft på Facebook och vi är många som följt hennes kamp för att få behålla den ro och stillhet hon hittat i sitt älskade Tassemarken. Idag kom beskedet. Carl och Fredrik Piper har ändrat sig och det blir inga vindkraftverk byggda vid Tjörneröd!
Så här skriver Fredrik Piper:
”Hej Malin, Martin, My, Ola och Joel!
Om ni inte redan nåtts av nyheten så har vi tillsammans med HS-Kraft och Vento Energi valt att inte gå vidare med våra vindbruksplaner. Idag kommer vi dels per vanlig postgång men även via svar på samtliga inkomna mail delge vårt beslut med bifogat brev samt imorgon genom debattinlägg i Ystads Allehanda.
Jag vill rikta ett speciellt tack till er för ert sätt att vidmakthålla en god samtalston genom hela samrådet. Jag ser också fram emot att träffa er framöver och fortsätta diskutera de positiva och intressanta tankar som väckts under samrådet om samverkan och utveckling av verksamheter i den gemensamma bygden.
Vänligaste hälsningar,
Fredric”
http://www.ystadsallehanda.se/sjobo/article1969579/Piper-lagger-ner-sitt-vindkraftsprojekt.html
Malins ord kunde förflytta berg / vindkraftverk. Hennes kamp har inspirerat och inspirerar. Tack Malin! Vi andra fortsätter vår kamp.
Så här skriver Malin:
STORT STORT BESKED! – Skogen får behålla sin stillhet. Finnas kvar som det hem där naturljuden bor. Som en boning och nejd för tystnadens nyanser. – Tassemarken visade att den lever! Den är faktiskt bebodd av människor som gett hela sitt li…v åt att verka mitt i naturen med djur och årstiders härjningar. Människor som skrivit och formulerat sitt val av glesbygd för att se till att Sveriges högsta Industrivindpark inte byggs här.
Nu kan vi kan bo kvar med den lilla ömma, sköra, storslagna verkligheten på förstutrappen. Vår kreative markägare Högestad Christinehofs VD Fredric Piper vill utveckla bygden med oss och naturen. Och vi vill tillsammans skapa nätverk som gör en småskalig framtid möjlig där alla får plats att verka I DET GRÖNA FÖR DET GRÖNA.
En urgammal kulturbygd har fått fotfäste i den nya tiden där samarbete gynnar hållbar utveckling. Det är en fantastisk dag. En liten milstolpe där sinnesbrukare, jordbrukare och skogsbrukare kan verka tillsammans. Där bokraft ses som en livsviktig energitillgång för såväl närmiljö som global.
Nu har vi möjlighet att stötta hela nejden och flera kommuner med en annan inriktning där annorlunda men mycket enkla samarbeten leder till utveckling.
Industrivind devalverade tyvärr valet av glesbygdsboende och gjorde det omöjligt att verka och bo kvar. Men nu finns alla chanser till utveckling där befintliga resurser och allas kompetens tas till vara.
Bygden beskrivs felaktigt i miljöbeskrivningar som en avfolkningsbygd och vi har bevisat att det är tvärtom. Här finns massor av slitande torpare, kämpande bönder och styrkefamiljer. Här bor folk och fä bland tuvor och grenar, bökesvin och brölhjortar. Här är ett landskap där natur och människor lever ihop. Och vi vill att det hålls öppet för alla.
WWF världsnaturfonden har i veckan även utmärkt området som Sveriges Pärla och fick på så vis en extra glans. Vi kommer låta denna pärla rulla upp mot ås och ned längs de gamla fäladerna.. Å vad den skall rulla.. varenda liten stenmur glänsa.. fladdermöss sjunga och glador göra loopar.
Vi tror på glesbygden och tassemarkens bråte och vi tror på att själva boendet i naturens famn faktiskt gör oss naturmedvetna och kämpande för en bättre värld.
Vi tror på samarbete mellan slott och koja, torp och gård. Och vi tror på mänskliga kraftverk som en energiform som kommunerna bör ta på största allvar. Små tuvor kan välta lass men även bära de mest förunderliga frukter…
Tack så innerligt mycket alla Dalkulla Ängalänga-brukare o besökare som stöttat med rika brev om trakten. Det var stort och gav styrka.
Tack alla boende som kämpat som galningar hela sommaren. – Jistanes vad vi slitit för att hitta folk i skogarna och förklarat o beskrivit!
Tack ni som plötsligt dykt upp utifrån med stöd och läst igenom papper, nät och inventerat skogen. Som vi funderat och planerat. Vi är er så evigt tacksamma.
Tack familjen och alla ni skrivvänner som och orkat med all vånda och kommit med bra reflektioner o superkreativa tips på hur allt istället kunde vara!
Och tack alla fackmän som brutit in i detta och beskrivit, ritat och förklarat.
Och tack Fredric Piper! – Jag ser fram emot att dribbla tankar i höstens tankesmedja för hur man kan göra för att gagna det småskaliga, miljöbefrämjande arbetet med var och ens egenskaper. Ett kultiverande av Tassemarkens gåvor!
Ni på Högestad Gods har ett unikt läge med grevskap över tre kommuner. Ett ansvar över bygd och bo, djur och människor och en stor chans att göra skillnad. Och vi är glada att vara en del av den framtiden.
Det är spännande tider vi går till mötes och jag hoppas Tomelilla, Sjöbo, Ystad, Hörby, Höör, Simrishamn, Kristianstad, Skurup kommun bygger vidare på den starka nybyggarandan som de trollska trasselmarkerna lockat oss med.
Vi har ännu stressade bybor här ute som står i tung överklagan med såväl kommun som markägare. – Bondrum, nära mig, Fågeltofta, Bäretofta, Huaröd. Och jag har vänner i Sveriges yttermarker som allena står i detta just nu. Och vi har människor runt oss som redan fått sina hemman sönderburrad av Industrivind alldeles för nära bostaden. De behöver vårt stöd. – De ska ej vara ensamma!
Detta gäller i hela Sverige, Norge och Danmark. Jag är innerligt glad nu. Men det behövs en tydlig översyn i hela Norden så vi verkligen bygger den gröna framtid vi önskar utan att krossa befintliga värden. Och detta bör vi tillsammans utarbeta. Alla måste aktivera sina kluriga trådar! Detta är ej bara de drabbades bekymmer. Det är samhällets nerv. Vad vill vi och vad skapar vi? – Boende, drabbade, experter och miljökunniga, forskare och politiker och kultur o näringsliv.
Det är NU vi måste tänka. Det går ej med fler bygder på tomgång! Halva glesbygden står i jobbiga överklagningsprocesser! – LRF, Jordägraförbundet, Skogägarförbund, Jordbruksdepartement, Kulturdepartement, Näringslivsdepartement och Energimyndigheten. Alla partier. Människor far illa och naturen mår ej bra. Och vi måste samarbeta för att göra om och försöka göra rätt.
Denna ensamma strid utkämpas i många skogsbryn. Det sitter förtvivlade glesbygdsbor överallt och försöker förstå hur de ska klara sig. – Men det måste finnas bättre sätt att utveckla samhället på än att ställa granne mot granne. Olika intressen behöver ej falla i det omilda tröskverket som överklagan och förtvivlade lokala protester innebär.
Vi behöver omgående en översyn och öppen debatt om hur vi skapar ett grönt, hållbart samhälle i samklang med världens behov och det lilla livet under tuvan.
De var ett fantastiskt gäng som kämpade därnere i ”Tassemarken”. I somras när jag var nere i Halland tog jag chansen att köra de 15 milen till Malin en mil väster om Kivik.
Jag träffade ett dussin av hennes vänner. Ett härligt gäng!
Vill passa på att ge Fredric Piper en eloge. Tänk om fler stora markägare hade en sådan heder!
Ja, det är bara att gratulera Malin och de andra till att de får leva vidare i en vindkraftsfri miljö.
Jag är den Martin som nämns i Fredric Pipers brev. Brevet är riktat till fem personer, fast egentligen har vi varit många fler. Ingen organiserat rörelse, men ett löst nätverk af närboende och engagerade, kunniga personer på annat håll. Själv bor jag en mil från platsen, men det är min favorittrakt när jag vill ut och gå.
Jag tror vårt samråd har varit ovanligt både på grund av oss och på grund av markägaren. Både har varit inställda på att detta skulle vara ett samtal, inte ett krig. Vi har stått väldigt hårt på det. Mjukt men bestämd så att säga.
Jag har själv hela tiden sagt att syftet med ett samråd är att människor ska komma till tals. Då måste vi ta ordet, skriva våra brev, hålla våra möten – och vi har rätt att förvänta oss att det lyssnas. När information inte nådde alla i början eller människor helt enkelt har haft fullt upp med sina liv, då måste vi backa bandet och göra om. Då är det de, som håller i samrådet som har slarvat, medan vi som medborgare tar det på allvar. Alla måste bli hörda på riktigt! för de som inte blir hörda lär bli förbannade senare.
En del människor i området hade från början inställningen att ett samråd var en låtsatsprocedur och att det därför inte var lönt att bry sig. ”De kommer göra som de vill, för det har de alltid gjort…” I fallet Högestad visade det sig vara fel. Andra exploatörer är nog mer skrupellösa, men jag tror man alltid kommer längst genom att insistera på det demokratiska framgångssättet. Om inte markägarn i detta fallet hade lyssnat hade alla våra brev funnits där när projektet gick vidare till kommun och länsstyrelse. Den exploatör eller politiker som kör över en bred grupp av engagerade och demokratisk sinnade medborgare ställer sig själv i ett mycket dåligt ljus.
Självklart gjorde det vår sak lättare att verken faktisk skulle vara felplacerade. Det var inte bara tyckande utan vi hade bra argument. Fladdermusexpert skrev om barbastell och gamla trädmiljöer. I projektets egen miljökonsekvensbeskrivning kritiseras närheten till kungsörnrevir. Jag skrev om bristen på regional planering och ställde frågan: ”Jätteverk i ett av Skånes tystaste områden. Om vi skulle göra en ordentlig plan, är det då verkligen så vi vill ha det?” Tänk efter!
Jag tror inte man kan överföra våra erfarenheter på alla andra fall, men i de fall där man själv är övertygat om att man har vinnande argument gäller det bara att stå på sig. Det är viktigt att någon som Malin kan inspirera med ord, men det är lika viktigt att det inte blir en för organiserad kampanj. Vi vill att man tar hänsyn till människor. Då måste man också jobba på ett sätt där varje människa hörs och syns.
Och så tack til Högestads gods, som förstod att lyssna. Nu ska vi fortsätta dialogen om vad vi annars kan göra i trakten. Vi ska göra en lokal tankesmedja. Hur kan en så stor markägare samarbeta med vanligt folk och småföretagare till allas bästa? Spännande perspektiv, och vi får ju nästan tacka vindkraftprojektet för det 🙂