Så kan det gå. Om hur Ranasjö vk-projekt “mörkas”

För en tid sedan sände länsstyrelsen ut Ranasjöärendet på remiss till en mängd olika instanser. En av dessa var Sollefteå kommuns miljökontor. Spännande, tänkte alla, som av en eller annan anledning följt den tidigare skandalöst dåliga beredningen av detta ärende, då kommunen i stort sett ”rakt av” tillstyrkte Flodins vindexploatering av det känsliga området mellan Fjällsjöälven och Faxälven.

När denna remissförfrågan blev känd väcktes alltså en förhoppning om att kompetens skulle användas i motsats till när kommunstyrelsen beredde ärendet och då exkluderade den dåvarande samhällsbyggnadsnämnden.

Den 7/12 skulle remissyttrandet upp i samhällsutvecklingsutskottet och 17/12 då protokollet var justerat var detta och yttrandet offentliga.

Till historien hör att utskottet av miljöprövningsdelegationen begärt och fått uppskov med att lämna in yttrandet till 7/12 men att en ny förfrågan om ytterligare uppskov nekades.

Nu beslöt utskottsmötet dessvärre att yttrandet skall vidare till kommunstyrelsen. Utan förslag till beslut. Detta var ej vad miljöenheten föreslagit. Det står: ”Kommunstyrelsen föreslås översända miljöenhetens synpunkter på ansökningshandlingarna som sina egna”

Den 12/1 2016 skall alltså yttrandet tas upp i kommunstyrelsen. Hur och varför, frågar man sig med berättigad oro efter att ha bevittnat hur vindkraft hanteras i denna kommun. Vid det laget, efter utförd justering, kan miljöprövningsdelegationen dessutom redan ha fattat sitt beslut utan att ha fått ta del av remissyttrandet.

Och förmodligen är det just detta som är meningen.

Kanske spelar det ingen roll men det hade i alla fall känts bra om det inte manipulerats på detta vis.

Oj, jag höll på att glömma….jovisst var E. Lassen med på mötet, som bestämde att yttrandet skulle vidare till kommunstyrelsen. Hon ersatte av en händelse Torbjörn Persson..

Yttrandet finns nu utlagt här så var och en kan bilda sig en egen uppfattning om hur mycket grus det skulle ha kunnat kasta in i maskineriet om det hade tillåtits inkomma i tid. Där står en hel del nytt och intressant och blotta tanken på att någon vinnlagt sig om att utföra ett seriös, objektivt arbete förtjänar den största respekt.

/Tarabrita

http://roan.junselebyar.se/?p=2043

Ett nytt ”rop på hjälp” – om Ranasjöprojektet.

Jag var på vindkraftsmötet i Ramsele när Drickesbäcksberget behandlades och jag kände mig stolt över det massiva motstånd som Ramseleborna gav uttryck för. På vägen till Ramsele (vid Ranasjön) påmindes man om vilka stora avstånd man ser snurrorna, för mot himlavalvet såg jag de blinkande “tivoliljusen” vid Lungsjön (flera mil bort).

Kommunen har gett sitt godkännande till att bygga 40 st. vk-snurror sk Ranasjöprojektet. Min förhoppning är att Ramseleborna förstår att de kommer att bli lika störda av snurrorna i Ranasjön,  som av de vid Drickesbäcksberget.

Förutom av ljud, ljus och störningar blir hela Ranasjöns fritidsområde omöjligt att nyttja. Vi har överklagat Ranasjöprojektet till Förvaltningsrätten men av tidigare erfarenhet förstår vi att vi kommer att få avslag.

Vår önskan är att vi skall få stöd av er i Ramsele när vi går till nästa instans med vår överklagan. Bifogar några kartor så att ni kan se hur nära Ramsele snurrorna är.

Om ni tittar på ljudsituationen (den bifogade “dataframtagna”) för Ramsele så förstår alla att Ramseleborna kommer att få kraftiga störningar av snurrorna som bara är 4 km från Ramsele. Vi i våra byar får mellan 1 och 2,5 km till de 40 snurrorna. Om dessa byggs så kommer nog inte Ramseles trevliga 😉 grannar på andra sidan Ranasjöhöjden att kunna bo kvar.

MVH
Christer Lidén, Forsnäs”

För er som är Premium kund. Reportage i Tidningen Allehanda om Ranasjön: http://www.allehanda.se/angermanland/solleftea/vreden-vaxer-i-vindkraftens-skugga

Scan Karta tre älvar 001

Scan karta Flakab o Ranasjö 001

Läs också detta: 

http://snurrigt.vildavastra.se/?p=2842

http://snurrigt.vildavastra.se/?p=3033

 

Livsmiljön i älvdalarna är till salu – vindkraft till varje pris.

Sollefteå kommuns politiker fortsätter sitt fälttåg mot livsmiljön i våra vackra älvdalar. Projekt efter projekt för storskalig vindkraft tillstyrks på löpande band. Listan är nu lång och där ingår platser som Ranasjön i Ramsele, Flakaberget och Fängsjön i Näsåker, Salsjön i Edsele och nu senast Vaberget i Resele. Vi väntar också med spänning på vad som kommer att hända med Drickesbäckberget i Ramsele. Om politikerna får fortsätt så blir det säkert flera projekt med storskalig vindkraft. Betecknande är väl moderaten Bengt Sörlins yttrande på ett informationsmöte i Näsåker att: -”Vi har väl fått nog av tystnaden” och Kerstin Franzén (m) inflikar att: -”Vi skall väl inte vara en fäbodvall”. Politiker i de flesta andra läger har samma uppfattning.

Strömmen av klagomål mot den storskaliga vindkraften ökar nu dag för dag. Människor som lever i närheten av de projekt som tagits i drift upplever nu att de blivit lurade på flera sätt. Buller från vindkraften har jämförts med ljudet från dammsugare eller vindbrus i skogen. I Albacken Bräcke hör man nu ett mycket störande buller på 6 kilometers avstånd. Ett otrevligt lågtfrekvent buller som hörs mer inomhus än utomhus. SSVAB har fått en polisanmälan på störande buller i Fullsjön. Personer i Rensjön och andra byar klagar på buller och försämrad miljö för jakt. Ja, så här låter det på en rad andra orter i Norrland såsom Sörvik i Strömsund, Malå i Västerbotten, Storrotliden i Lycksele. Listan kan göras mycket längre och den kommer växa ju fler verk som sätts i drift. Sent omsider börjar bybor inse vad som är på väg att hända med deras livsmiljö. Den blir en blinkande och bullrande industrimiljö som passar vare sig människor eller djur. Borta är den tysta och vackra norrländska skogsmiljön.

Politikerna vill inte höra talas om att det finns några problem och överlåter miljöbedömningar till myndigheter och domstolar i tron att man då får en saklig behandling av miljöfrågorna. Så är dock inte fallet. Sörviksborna i Strömsund har försökt påtala att miljön är svårt störd av buller från Havsnäsparken under vinterhalvåret trots att de ej ser verken och bor tre kilometer från dem. Projektägare och Länsstyrelsen i Jämtland har avfärdat det hela med att säga att vi har räknat på detta och ni kan inte vara störda. Man får väl säga att: Om verkligheten inte stämmer med kartan så är det kartan som gäller. Så behandlas medborgarna som klagar. De betraktas som gnällspikar och det gäller att se till att trötta ut dom så tystnar dom.

Det är alldeles uppenbart att både projektörer och myndigheter bryter mot Miljöbalken Kapitel 2, §2 som säger att man skall skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Vi vill påstå att kunskaper om speciellt spridning av ljud finns men att dessa kunskaper inte tillåts påverka vare sig det regelverk som tillämpas eller praxis tillämpad av miljödomstolar. Vi menar att detta är ett brott mot Miljöbalken. En brottslighet som kan pågå med stöd av myndigheter. miljödomstolar och politiker på alla nivåer. De som får sitta emellan är den lilla människan boende i en tyst lantlig miljö.

/ Arbetsgruppen för livsmiljö i Sollefteå.