Etikett: Ljud och buller

Myndighetssverige blir alltmer korrupt. Låter kanske märkligt men jag menar att det epitetet kan mycket väl appliceras på alla myndigheter inblandade i vindkraftsprocessen. De ignorerar utan vidare svensk lagstiftning, i första hand Miljöbalkens hänsynsparagraf, som är mycket tydlig. Den säger att ” Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet”.

Jag anser att tillståndsgivning baseras på helt osakliga fakta när det gäller i första hand bullerspridning från dagens jättestora verk. 5-falt större än de som ligger till grund för dagens regelverk för buller. Jag har varit i kontakt med alla berörda myndigheter i denna fråga och i samtliga fall kan de inte ange vilka studier som ligger till grund för exempelvis regler för lågfrekvent amplitudmodulerat buller. Det är denna ljudtyp som visat sig vara vindkraftens stora akilleshäl och som skapar problem över hela världen. Otaliga är de rapporter som kommit fram under det senaste decenniet om just denna typ avstörning.

Politikerna godkänner allt detta utan att röra ett finger. De tillåter myndigheterna att agera för att främja” politiskt korrekta” ingrepp i samhället. Se bara på hur Transportstyrelsen har hanterat frågor om säkerheten för landets innevånare med full acceptans av kanslierna. En annan myndighet som är djupt involverad i vindkraften är Energimyndigheten som spelar ett fult spel med stöd till forskning och bidrag till diverse aktiviteter för att främja vindkraften. Naturvårdsverket, Folkhälsomyndigheten och alla andra myndigheter agerar på samma sätt.

Vi har ett stort problem med denna utveckling som absolut eroderar tilliten till myndigheter. Nu har regeringen förstått att något har gått fel och tillsatt en ”Tillitskommission” som skall titta på hur myndighetssverige fungerar gentemot medborgarna. Det lör dock dröja innan något ändras.

Under tiden kommer landsbygden att fortsatt bli utsatt för dagens ”Baggböleri” nämligen stöld av liivsmiljö för både människor och djur allt under rubriken miljövänlig elkraft. Som dessutom säljs till utlandet till långt under självkostnadspris.

Åke Wikström, Ramsele

Vindkraftsmöte den 4 april

Ett tjugotal intresserade möttes i Långsele skola för information och diskussion om vindkraft i allmänhet och etablering på Finnåberget och Vaberget i synnerhet. Allmänhet, politiker och vindkraftsföretag var inbjudna men tyvärr kom varken några politiker eller represenstanter för företag.

Mötet öppnades av Tommy Edlund, som också fungerade som moderator under kvällen. Gullik Hedström inledde presentationerna och berättade om sina erfarenheter av jakt i en vindkraftspark. Både hunden och viltet upplevdes vara starkt påverkade av vindkraftverken. Edward Haglund fortsatte med att berätta om arbetet med inventering av bl.a. skogshöns och rovfåglar som görs av lokalbefolkningen. Inventeringen görs i samarbete både med regionala och nationella ornitologiska föreningar. Edward var kritisk mot hur de exploaterande företagen genomför sina inventeringar och menade att det inte går att hitta vare sig örnbon eller spelplatser för tjäder och orre på den korta tid som läggs. Maria Danvind, Naturskyddsföreningen, informerade om vilka frågor man bevakade och hur arbetet bedrivs.

Efter en kaffepaus, med livliga och intressanta diskussioner, forsatte presentationerna med att prof.em. Per Fahlén redogjorde för det svenska elsystemets utveckling med förändrade behov och krav på tillförsel. Arbetet sker helt planlöst och situationen nu är ganska kaotisk. Vi kan förvänta oss en försämrad miljö, kraftigt höjda elkostnader och en osäker tillgång till el. Ett av vindkraftens stora miljömässiga problem är buller. Åke Wikström berättade om ett antal konkreta fall där människor tvingats lämna sina hem för att vindkraftsbullret blivit outhärdligt. Han menade också att varken myndigheter eller domstolar tar hänsyn till det faktiska problemet, forskningsläget eller miljöbalkens försiktighetsprincip och krav på kunskap.

Presentationerna avslutades med att Jan Hedman, ordförande i Föreningen Svenskt Landskapsskydd, informerade om hur man metodiskt arbetat för att skydda ett område i Västerdalarna mot vindkraftsexploatering. Man valde att inte bry sig om politikerna utan att först mobilisera befolkningen genom ett mycket aktivt informationsarbete. Sedan blev opinionen så stark att politikerna blev tvungna att stoppa den planerade exploateringen.

Den avslutande frågestunden och diskussionen blev livlig och varade långt in på kvällen. Några exempel på frågor rörde hur vilt i allmänhet beter sig i vindkraftområden, hur engagerar vi ortsborna, hur får vi politikerna att lyssna på fakta, är inte människor skyddsvärda, alternativ för elproduktion, kostnadsutveckling för el m.m.

Text Per Fahlén.

Per Fahléns presentation i bilder: 2017-04-04-Finnåberg