FSL:s ordförande Jan Hedman svarar på detta debattinlägg.
”Skogsbolagen Persson Invest, Bergvik Skog och SCA har i Östra Småland/Nyheterna den 22 november tagit ställning i en fråga i utkanten av deras kärnverksamhet – frågan om kommuners vetorätt vid vindkraftbyggnad i kommunen. De argumenterar liksom vindkraftbolagen för att kommunerna ska mista vetorätten mot vindkraftutbyggnad.
Inledningsvis vill jag ge en eloge till författarna för ett gott sinne för humor, då de använder ordet robust om vindkraften. Sedan blir det mindre roligt.
Den blocköverskridande energiuppgörelsen tas som intäkt för robustheten i denna lösning. Den blocköverskridande decemberöverenskommelsen var havande i nio månader, varpå missfall inträffade. Vad talar för att energiöverenskommelsen går mot ett annat öde i samband med valet 2018?
Författarna skriver att vindkraften har en tydlig roll. Javisst – rollen att konkurrera ut baskraften med hjälp av subventioner. Är detta okontroversiellt inom skogsindustrin?
Vindkraftindustrin är genom sitt stödberoende en bransch utsatt för stora politiska risker. Nu utökar de tre skogsbolagen frivilligt sin riskexponering. Dels har vi den medicinska risken – en väntad utveckling där väl kända medicinska problem för närboende till vindkraft kommer att verifieras, dels har vi den tekniska risken i konkurrensen med solenergins snabba utveckling, och dessutom har vi den politiska risken som följer av bidragsberoendet. Till sist kommer att själva vindkraftverken innebär en kraftig naturförödelse på känsliga berg – imagerisker är också risker.
Har skogsindustrin råd att utöka sin riskportfölj genom att bli en del av vindkraftindustrin? Har man gjort sin risk/reward-analys? Ligger detta i aktieägarnas intresse?
Den som lever får se.”
Jan Hedman
Ordförande för Föreningen Svenskt Landskapsskydd