Bullerspridningen i det norrländska landskapet är mer omfattande än man räknat med. Detta beror på att vårt landskap består av berg och dalgångar. Det gör att ljudet reflekteras på att komplicerat sätt. Dessutom har vi ofta s.k. inversion vilket medför att buller reflekteras mot marken. Vår norrländska natur kan karaktäriseras som tyst vilket medför att vindkraftverk kan höras på stort avstånd. I Rotliden i Västerbotten upp till 9 km. Tystnaden kommer att stjälas av vindkraftverken inom jättelika områden.
På Jämtlandssidan har vi ett sammanhängande område med parker och 350 snurror.Ett område 55km långt och 35 km brett kan bli stört eller 200 000 ha. Likadant kan det bli i Omsjöområdet (Fängsjö/Storsjöhöjden). En jättelik bullermatta läggs över vår kommun dock inte i Sollefteå. Jag kallar detta för en våldtäkt och jag gör liknelser med Baggböleriet. Då stal man timmer nu stjäl man tystnaden. Man stjäl en del av livskvaliteten för oss invånare, jägare m.fl.
/ Åke Wikström
Mera om vindkraftsbuller:
Att vindkraftverken skulle höras på 9 km avstånd är en skröna.
Det buller som vindkraften ger når inte ens hälften så långt som normala kyrkklockor. När det är inversion och i det närmaste vindstilla så kan kyrkklockor höras på 10-12 km avstånd. Blåser det så mycket att vindkraftverken kan vara i drift så är det alltid en bakgrundsbuller av vinden. Det gör att avståndet som man kan höra kyrkklockorna på halveras. Eftersom ljudnivån hos ett vindkraftverk ligger 10-20 dB lägre än kyrkklockor så blir avståndet som vindkraftsverk hörs ännu lägre.
Vid ungefär 2 km avstånd kan ljudet i vissa fall uppfattas som störande. Om det blåser svagt så är bakgrundsbullret inte tillräckligt högt för att dölja det svischande ljudet från turbinbladen. Även om ljudet är svagt så kan det uppfattas som störande. De som forskar om vinkraftsbuller brukar förklara det med att det kan jämföras med en droppande vattenkran eller tickande klocka. Upp till 2 km från en vindkraftspark som Stor-Rotliden kan det finnas personer som uppfattar det som störande när man skall försöka sova med öppet fönster. Det finns också en psykologisk effekt om man är störd av vindkraftsbuller. Har man haft svårt att somna p g a vindkraften en kväll men inte hör den kvällen efter, så kan man få svårt att sova för att man vill somna innan den eventuellt börjar låta.
Bästa Sigge!
Har du bott i Rotliden så du har fakta att basera dina synpunkter på? Jag tror mycket väl på vad olika personer säger om upplevelser av buller. Jag stöder detta på en artikel skriven av Conny Larsson, docent vid Uppsala Universitet, i SMHI Väder och Vatten 3/2005 med rubriken Hur långt kan vi höra? Conny menar att under vissa klimatiska förhållanden kan ljud sprida sig mycket långt. I ett exempel med en källa på 100 dBA så sänks nivån till 40dBA inom 2 km och i ett annat fall kan den nå samma nivå vid 10 km. Detta beror på skiktningar i atmosfären av både temperatur och luftfuktighet. Vi har väldigt dåliga kunskaper om dessa parametrar i vår norrländska landskapsmiljö. Inversion är dock mer vanlig här än i Sydsverige. Vi har dessutom i de flesta fall en lägre grundnivå på ljud i våra tysta landskap. En sociologisk studie här över sambandet mellan upplevd störning och ljudnivå skulle med all säkerhet sänka den acceptabla ljudnivån under även 35dBA. Denna typ av grundläggande studier borde var en förutsättning för att kunna fatta vettiga beslut. Nu pågår i vår norrländska miljö en grov våldtäkt på vår livsmiljö
Åke Wikström
Vädret påverkar i högsta grad hur långt ljudet når. Likadant terrängen runtomkring. Temperatur och lufttryck påverkar. Att det skulle vara sådan inversion så att en 100 dB bullerkälla bara skulle sjunka till 40 dB på 10 km avstånd låter extremt. Det är tveksamt om det ens skulle nås om marken består av en frusen sjö utan snö på isen, -20 grader och nästan vindstilla. Det är när det är vindstilla som den kraftigaste inversionen uppkommer och då står vindkraftverken stilla.
Jag har aldrig varit vid Stor-Rotliden men vindkraftverken där är av typen Vestas V90 som idag är den vanligaste modellen. Jag känner flera som bor nära sådana kraftverk. En del säger att de aldrig hört verken och andra säger att de hör det någon gång ibland men inte så att störda av det. De som säger att de vid något tillfälle hört verken bor som längst 2,0 – 2,5 km från närmaste verk.
Jag är ingen meteorolog utan stöder mig på vetenskapare som förhoppningsvis har bättre insikter i ämnet än jag har och kanske även du. Förutom lufthavets egenskaper så spelar landskapets utseende stor roll. Ljudvågorna kommer att studsa mot olika hinder och därigenom skapas interferensmönster som inte lätt kan beräknas. Inom kort väntar jag en rapport över just detta fenomen.
Överhuvudtaget behandlas ljudproblematiken mycket nonchalant. De sociologiska undersökningar som stöder valet av 40 dBA som gräns har tillkommit i annan miljö än den tysta norrländska. Jag vill därför påstå att det saknas vetenskapligt underlag för att sätt gränsen till 40dBA för all anläggningar i den norrländska miljön. Att man gör det ändå har jag benämnt vindkraftens Baggböleri.
Högskolan i Halmstad har forskat om vindkraftsbuller.
Innan de började forska om det för 7-8 år sedan så fanns det knappt någon forskning om det i hela världen, Det är ett omfattande arbete som de har gjort. Det har forskats på andra håll i världen också. Resultatet är liknande som för andra länder. Det har varit lättare att forska utomlands om hur människor blir störda då många andra länder tillåter högre bullernivåer vid bostäder.
Det Conny Larsson skrev 2005 var nog mest spekulationer. Det fanns inte så mycket forskningsunderlag på den tiden. Jag misstänker att det blivit något fel i det han skrev. Han kan ha menat att en 100 dB ljudkälla kan vara hörbar på 10 km avstånd i vissa väderlekar. Jag har aldrig sett någon annan sakkunnig påstå att en 100 dB ljudkälla skulle kunna bullra med 40 dB på 10 km avstånd. Påståendet verkar orimligt, så det är större chans att han faktiskt skrivit fel.
Läs artikeln jag refererar till och den är uppdaterad 2009. Det ljud som sprids längst är det lågfrekventa och det är också vad som upplevs i Rotliden och Dragaliden. Det låter som ett flygplan som inte kommer någon vart. Det finns många oklarheter när det gäller buller från storskaliga vindkraftverkparker i vår kuperade och tidvis mycket kalla klimat. Det är ett högt spel som myndigheter som Naturvårdsverket m.fl. spelar med vår miljö. Jag tycker att det är högsta grad oansvarigt när man är medveten om den osäkerhet som råder när det gäller beräkningar av buller från vindkraftanläggningar samt att de mätmetoder man använder. De är egentligen värdelösa när det gäller att karaktärisera ett ljud som ofta är amplitudmodulerat. Kort sagt-det mesta är fel när det gäller både beräkningsmetoder som mätmetoder.
Jag väntar nu på en vetenskaplig rapport som kommer att visa vad som händer med ljud i kuperade landskap och med olika tillstånd i lufthavet. Det uppstår då intressanta interferenser. Det ger ljudeffekter som kanske kan belysa vad som har hänt i verkligheten i Rotliden och andra ställen.