Kan det vara så att vår norrländska natur nu utsätts för en typ av övergrepp som kan liknas med 1800-talets härjningar i Norrlands skogar? Ja, mina undersökningar visar att man kan dra sådana slutsatser. Massiva utbyggnader av vindkraft görs utan att man har kunskaper om hur människor och natur påverkas. Nu är det inte sågtimmer som stjäls utan det sista vi har nämligen en tyst och vacker livsmiljö. Tragiskt!
Inför mötet den 16 maj i Näsåker om vindkraftprojekten i Fängsjö-Storsjöhöjden gjorde jag en noggrannare undersökning på Internet rörande problem med störande buller från de större vindkraftparkerna. Under min utbildning i fysik har jag lärt mig en del om ljud och ljudkällor och hur de kan samverka och motverka varandra. Jag har länge misstänkt att de stora installationer som nu är på gång kan uppvisa fenomen som man inte har erfarenhet av. Stora installationer har bara funnits i drift under en begränsad tid, ca 2-3 år.
Resultatet av mina undersökningar skrämde mig verkligen. Mina värsta farhågor besannas. Vad är det vi håller på med? Vi planerar jättelika installationer utan erfarenheter att falla tillbaka på. De utredningar som presenteras i ansökningarna har visat sig inte ha något med verkligheten att göra när det gäller bullerstörningar. Kartor över ljudnivåer passar bäst i papperskorgen om vi tänker på hur bullerstörningar uppfattas av oss människor.
Ett projekt som det skrivits en hel del om är Stor-Rotliden i Västerbotten. Det är ett litet projekt med 40 stycken 140 m höga verk jämfört med 180 stycken 210 m höga verk i Näsåkersområdet. Man kan läsa om Stor-Rotliden i ATL( 5 april 2013) och Folkbladet( 27 september 2011). Anita Ekström, inflyttad sörlänning, som bor 9 km från anläggningen säger att: ”Vi både ser och hör verken och det ser ut som ett tivoli. Vi flyttade hit tack vare tystnaden och vacker natur. Vi är mycket besvikna och vi vill stoppa verken”.
En annan person som vill vara anonym och som bor några kilometer ifrån verken säger att: –”Vi kan inte sova. Det känns som hela huset durrar. Hela berget låter som ett reaplan som aldrig kommer fram” . Dessa fenomen är kända. Energimyndigheten har ett pågående projekt som långtidsstuderar buller från vindkraft. En rapport som handlar om Dragliden i Piteåområdet säger att vissa nätter låter det som ett avlägset mullrande flygplan och ljudstyrkan varierar kraftigt( Ljud från vindkraftverk vid olika väderförhållanden, Conny Larsson Uppsala Universitet 2013). Kvällar, nätter och morgnar är värst. Ända upp till 15 dBA:s förhöjning har uppmätts dvs 5 ggrs förhöjning av ljudnivån.
Detta fenomen är känt sedan länge och naturvårdsverket har i en rapport Ljud från vindkraftverk dec 2001 redovisat att: ”Ofta förekommer också amplitudmodulationer och sällsynt ett dunkande ljud vid vindkraftverk”. Man säger i samma rapport att: ”Mycket litet är känt om hur viktig denna effekt är i praktiken. Det är dock sannolikt att modulation minskar möjligheten till maskering och tenderar att gör ljudet mer störande”.
Jag har talat med forskare på detta område och Ken Mattsson Uppsala Universitet säger att vi har inte kunskaper för att göra beräkningar för denna typ av bullerstörningar. Det är så komplexa samband mellan typ av aggregat, antal aggregat, naturens utseende och förhållanden i luftlagren att ingen ännu lyckats utföra dylika beräkningar. De beräkningsmetoder som används är egentligen inte avsedda för vindkraftanläggningar och de ger mycket osäkra resultat. De mätmetoder som används mäter ej heller upp amplitudmodulerat ljud som verkligen är störande.
Jag är chockad över den nonchalans med vilken Naturvårdsverket hanterar denna synnerligen viktiga fråga. Är det för att inte stoppa den massiva utbyggnad som nu är på gång? Kommer resultaten och metoderna fram först när vi byggt in alla 30TWh som regeringen har som mål?
Att SVAB är medveten om problematiken med störande ljud framgår av deras miljökonsekvensbeskrivning för Stamåsen. Där skrivs:” Det bör påpekas att även om riktvärdet är uppfyllt kan det förekomma kortvariga perioder ,t.ex. vid vissa atmosfäriska förhållanden, då ljudet från vindkraftverken kan vara mer hörbart för boende. Dessa perioder bedöms dock vara sällan förekommande och på grund av den låga ljudnivån endast uppträda utomhus”. Som vi sett i fallet Stor-Rotliden kan man inte negligera detta problem så enkelt.
Det framgår av rapporter från verkligheten som jag refererar till att man bör lägga en zon på upp till 10 km från ytterkant på en vindkraftpark för att se hur stort område som kan råka ut för allvarliga störningar av buller från vindkraftverk. Om man gör det så blir det inte stor ostörd areal kvar i Sollefteå kommun. Inom den störda arealen kommer människor må illa, flytta därifrån och i varje fall inte flytta in. Jag förutsätter att den politiska ledningen inte vill ödelägga landsbygden även om man ibland funderar över vad den egentligen vill.
Jag anser att alla vindkraftprojekt skall läggas på is till dess att klarhet har erhållits om den typ av bullerstörningar som man nu har erfarenhet av i Väster- och Norrbotten.
Förutom buller finns det en rad andra problem med vindkraftparker men det får jag återkomma till.
Åke Wikström
Fotnot. Ett reportage om Stor-Rotliden: http://snurrigt.vildavastra.se/?p=1739
Mycket bra Åke,
Jarl S