I sin iver att nå miljömål har statsmakten inte sett till att lagstifta eller använder lagar som inte är anpassade för vindkraften vilket gör att vindkraftsetablörer kan komma med mycket vaga sakskäl vid frågor angående etableringen.
För att lättare förklara vad jag menar med obefintlig lagstiftning vill jag här nämna ett (av flera) konkreta exempel som kan beröra både oss som är bekymrade om miljön och de markägare som ser en inkomstkälla i etableringen.
30 november blev vi inbjudna till samrådsmöte av NordanVind vindkraft (NV) angående planerade vindparken (33st)Ranasjön i Sollefteå kommun. I mars 2012 skickade ett stort antal av berörda byars invånare en skrivelse till NV där vi motsätter oss etableringen och de skäl vi har till detta. Vi krävde också förtydliganden på ett antal av de punkter som fanns i NVs samrådsunderlag. En av våra frågor gällde vad som händer när verken slutar att användas.
I samrådsunderlaget står; ”Återställande. Vindkraft är en reversibel exploatering, en arkitektur som kan avlägsnas lika snabbt som den installeras och som sedan lämnar mycket begränsade spår. Efter den tekniska och ekonomiska livslängden kan anläggningen nedmonteras för återvinning, varefter mark och landskapsbild återställas.”
Vår fråga var; ”Ni nämner att anläggningen kan nedmonteras. Vi betvivlar inte detta men hur tänker ni lösa det rent praktiskt? Vem får ansvaret? Hur garanteras det att det inte blir stående kvar? Vem betalar osv.”
NVs svar på frågan är; ”NordanVind har valt att inte precisera hur återställandet skall gå till. Uttjänta vindkraftverks skrotvärde (både traditionella ståltorns& fackverktorns)blir sannolikt relativt högt (metallpriserna), varför problemet att bekosta nedmontering och bortforsling av ovan jord installerad utrustning kan förväntas bli ringa. Samtidigt blir nedmontering och återställande allt mer en nationell och internationell fråga, i takt med att antalet verk i världen växer. Det sannolika är därmed att nationella regler (och eventuellt regler tagna på EU-nivå) kommer att styra och garantera återställandet i framtiden.”
Jag känner fortfarande inte att vi fått svar på vår fråga om ansvaret. I NVs svar är det bara sannolikt och förväntningar och nämnande av eventuellt kommande lagar. Vem har idag ansvaret att riva och återställa efter uttjäning eller när de inte är lönsamma längre på grund av andra energikällor (t.ex. solenergi). Har vindkraftsägarna ansvaret? Om svaret är ja på den frågan vem har då ansvaret om de går i konkurs? Jag tror knappast att det finns några fonderade pengar med tanke på obefintliga lagar och den beskrivning NV gör om att det inte blir så dyrt att riva. De markägare som redan tecknat avtal, vilka garantier har de kunnat få om att slippa stå för kommande rivningskostnader . Vilka garantier har de för att deras mark inte för all framtid kommer att ockuperas utan ersättning. Om ingen är ansvarig och ingen har råd att riva, kommer vi då om ca 20år att ha ca 700st rostiga 200m höga vindkraftstorn som skräpar ner i Sollefteå kommuns vackra natur?
Christer Lidén
Forsnäs