”Självmål av Sollefteå kommun – fel bygga vindkraft norr om flaskhalsar i elnätet”

Insändare i dagens TÅ Allehanda:

Svar på ”Kommunalpolitikerna om sitt datacenterförslag: ”Generaldirektören missar huvudpoängen”, Ordet fritt 16 mars och ”Datacenter kan bli ny basnäring i norr”, Ordet fritt 4 mars.

Elisabet Lassen (S) med flera kommunalråd i landet vill att elintensiva företag av typ datacenters ska styras till områden norr om elsystemets flaskhalsar. De skriver: ”Ökningar av detta transportbehov leder till ytterligare miljöingrepp, effektförluster och högre nätavgifter.”

Bra, men av samma anledning ska man absolut inte bygga vindkraft norr om flaskhalsarna. Detta förvärrar problemet ytterligare och har påpekats i många år, även till Sollefteå kommun.

Ändå vill skribenterna precis detta. Sollefteå kommun, med ett jättelikt överskott av vattenkraft, har beviljat vindkraft motsvarande cirka 25 procent av hela den svenska utbyggnadsplanen.

Processen har genomförts med en ogiltig översiktsplan och kommunen har hela tiden vägrat lyssna på sakliga argument av den typ insändaren nu lyfter fram.

Eftersom vindkraften försämrar effektiviteten för vattenkraften och ökar elkostnaderna motverkas dessutom argumentet om låga kostnader i Norrland.

I övriga nordiska länder finns en överordnad styrning av vindkraftens lokalisering, så att politikernas drömmar om vindkraft inte gör alltför stor skada.

I Sverige saknas styrning och utbyggnaden sker planlöst; det mesta byggs i Norrland där skadeverkningar och kostnader maximeras. Svenska kraftnät är bekymrade över detta och aviserar stora nätinvesteringar och kraftiga höjningar av nätavgifterna.

Per Fahlén

Politiker som förespråkar vindkraft måste ge faktasvar

Politiker idag verkar vara totalt kunskapslösa ang vindkraftens oekonomiska och miljömässiga konsekvenser för människor , djur och natur.  Det har varit tydligt i alla kommuner som beslutat om vindkraftsetableringar;  inte minst i Sollefteå kommun.

Det måste ställas krav på att politiker (på riks- och lokalnivå) sätter sig in i  fakta om vindkraft och inte bara lyssnar på vindkraftslobbyn. Det borde vara  regel, utan undantag, när det gäller en så stor energisatsning i vårt land som vindkraften blivit.  Tyvärr saknas den kunskapen hos politikerna idag.

En artikel i Klimatsans belyser detta: ” Politiker som förespråkar vindkraft måste ge faktasvar”

”Efter alla miljardsatsningar på vindkraften är det dags att få tydliga svar från politikerna, från lokal nivå till riksdag och regering.

Vilka vetenskapliga fakta ligger till grund för förespråkarnas uppfattning att vindkraften är den elenergikälla vi fortsatt skall skattesubventionera medan vatten- och kärnkraft straffskattas?”

Det kommunala vetot vid uppförandet av vindkraftverk

 

I dagens tidning (30 mars) av ”Dagens samhälle”  finns följande artikel av Hans Perkiö.

”Över 350 vindkraftverk har stoppats av det kommunala vetot de senaste åren. Vindkraftsbranschen och regeringen är missnöjda med vetot, som kan komma att avskaffas.

Sverige har ett mål om 100 procent förnybar elproduktion 2040. För att uppnå det behövs utbyggnad av vindkraften.

Tillståndsprövningen av nya vindkraftsparker är dock omfattande och tar lång tid. Det är inte bara fåglar, fladdermöss och försvaret som kan sätta stopp för nya vindkraftverk. Kommunerna kan dessutom lägga in veto mot etableringen.

Det finns ingen statistik över i vilken mån vetot har använts. Men Dagens Samhälle har sammanställt uppgifter från landets tolv miljöprövningsdelegationer. De visar att vetot har stoppat över 350 vindkraftverk i ett tjugotal kommuner de senaste tre åren. I några av fallen handlar det om att projektören dragit tillbaka sin ansökan efter signaler om att kommunen skulle säga nej.”

Hela artikeln finns att läsa här: https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/kommunalt-veto-stoppar-vindkraft-32679

 

Åke Wikström, Ramsele svar på Hans Perkiös artikel:

”Hej!

Jag har tagit del av din artikel i Dagens Samhälle, nr 12 2017, om kommunala veton mot vindkraft. Charlotte Unger Larsson Svensk Vindenergi har i många år retat upp sig på vad hon kallar brister på rättssäkerhet i samband med tillståndsgivning för ny vindkraft. Jag har haft anledning att följa ett stort antal ärenden i min kommun Sollefteå men också i andra delar av Sverige. Min bild är att kommunerna i stort sett godkänner de allra flesta projekt trots massiva protester från landsbygdens invånare som drabbas av konsekvenserna. I norra Sverige drabbas dessutom rennäringen mycket hårt av de massiva utbyggnader som skett. Kommunerna förlitar sig på att myndigheterna tar hänsyn till miljöfrågorna.

Vindkraften har sin egen gräddfil. Enligt min mening föreligger en sorts korruption mellan myndigheterna:  Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Miljöprövningsdelegationer samt miljödomstolar av olika dignitet, Folkhälsomyndigheten. Dessutom finns en rad andra aktörer som lever i symbios med de nämnda aktörerna och det är forskare, konsulter och jurister.

Hur kan jag påstå att det finns korruption i denna expansiva bransch? Jag grundar mitt påstående på att man från myndighetshåll sanktionerar  brott mot Miljöbalkens paragraf 2 Kap, §2 som säger att man skall veta vad man gör så att man inte orsakar skada eller olägenhet och ohälsa. I första hand är det olägenheter och grava störningar från lågfrekvent buller från dagens megastora vindkraftverk. Regelsystemet för att ljud baseras på studier som nu är mer än ett decennium gamla och då fanns det bara små vindkraftverk på 500 kW och 50 m höga. Idag byggs verk som är tre gånger så höga och med effekter på 3-4 MW. Ljud/bulleralstringen från dessa verk är helt annorlunda än från de små regelverket. Det rör sig om ett lågfrekvent buller som varierar i styrka och som kan störa människor på mer än 5 km avstånd. Det är känt från arbetslivet att just denna ljudtyp är speciellt störande och kan ge upphov till olika stressymptom. Jag har efterlyst vetenskapliga studier som styrker att man kan använda dagens regelverk för denna ljudtyp från vindkraftverk. Professor Kerstin Persson Waye Gbg kan inte peka på någon svensk studie och inte heller internationell. Man är annars mycket snabb att utlysa medel till olika studier för att fördröja anpassning av regelverk till verkligheten. Detta är något som ett flertal forskare uppskattar. Om det framkommer negativa resultat så formulerar man nya projekt för att ytterligare fördröja en negativ inverkan på tillståndsprocesserna. I värsta fall så underkänns vetenskapliga studier som i fallet Anna Skarins studier om renars beteende i vindkraftlandskap. Internationella studier beaktas ej heller.

Jag betraktar ovan beskrivet beteende som myndighetskorruption. Man är resistent mot alla nya erfarenheter och ny kunskap för att inte störa den politiskt subventionerade utbyggnaden av vindkraft. Jag menar att detta förfarande minskar tilltron till rättssäkerheten och samhällets instanser som skall värna om oss medborgare. Om det är några som skall kräva rättssäker tillämpning så är det landsbygdens invånare, både människor och djur.”

Hälsningar
Åke Wikström

Gör om, gör rätt!

Insändare i TÅ Allehanda den 11 mars 2017:

Sollefteå kommun håller, 24 år försenad, på att göra en ny översiktsplan. Trots den långa handläggningstiden anser vi i föreningen ”Livskvalitet vid Fjällsjöälven” att arbetet i stort måste göras om.

Planen bör inte godkännas därför att den inte tar upp den kanske viktigaste markanvändningsfrågan i kommunen – vindkraftsexploateringen.

Vi anser med stöd av såväl länsstyrelsens yttranden som konsultrapporten från Calluna att vindkraftsutbyggnaden på ett mycket påfallande sätt utgör en riskfaktor vad gäller landskapsbilden och medborgarnas livsmiljö.

Att behandla vindkraftsfrågan utanför den heltäckande översiktsplanen är, enligt vår mening, ett taktiskt drag för att kunna fortsätta att driva igenom exploateringstillstånd utanför en korrekt demokratisk process.

Man banar väg för att fortsätta på den inslagna vägen med beslutsgångar i enlighet med den så kallade Vägledningen från april 2013. Kommunen har med stöd av denna ”vägledning” tillstyrkt tillstånd för 117 vindkraftverk i områden, som i den gällande vindplanen från 2008, utpekas som utredningsområden där endast småskaliga anläggningar eventuellt kan tillåtas.

Detta kommunstyrda mixtrande med demokratin innebar att ett stort antal människor i berörda områden berövades rätten till information och samråd, i en fråga av vital betydelse för deras livsmiljö.

Om kommunen fortsätter med att låta målsättningsfrågor och regelverk kring vindbruket leva som en blindtarm utanför den övergripande Översiktsplan (ÖP) 2016 är det stor risk att brotten mot plan- och bygglagen, PBL, och Århuskonventionen fortsätter.

Tyvärr måste vi konstatera att det finns inslag i den demokratiska processen kring framtagandet av den nya översiktsplanen som borde få berörda politiker och tjänstemän att rodna av skam.

Under samrådsprocessen presenterades ett kartmaterial där det efter många turer hit och dit framgick att bland annat Fjällsjöälvens dalgång skulle skyddas från vindkraft. Vi häpnar!

Kommunen vill skydda ett område från vindkraft där man redan tillstyrkt 40 verk.

Tragikomiskt blir det när man på kartan ser den avsmalnande kringelikrok man tvingats göra förbi den planerade Ranasjöanläggningen. Kommunen har skyddat det som redan är beslutat för exploatering och i den remsa som återstår skulle det aldrig vara aktuellt med vindsnurror, eftersom ingen vettig människa bygger nere i en dalgång.

Vårt krav är att ÖP 2016 återremitteras och läggs på is till dess den nya fördjupade vindplanen är klar att inlemmas i den övergripande planen. Vi förutsätter att processen kring vindbruket kommer att innehålla alla moment av samråd och insyn som gäller för ÖP 2016.

En rimlig konsekvens av kommunens nyvunna insikt att Fjällsjöälvens dalgång har skyddsvärde är att man snarast vänder sig till Mark- och miljödomstolen i Östersund och meddelar att en kommunal omprövning av tillstyrkandebeslutet för Ranasjöanläggningen kommer att ske.

Det gäller att göra som kommunalrådet Elisabet Lassen sagt i andra sammanhang: Tänk om, gör rätt!

CL