Internationell forskning om ljud från vindkraft

Bullerkarta från vindkraftverk i Sollefteå kommun

Det är inte bara ekonomin som bör granskas. Det finns alltid två  sidor på myntet och i detta fall handlar det om påverkan på den lokala miljön. Häromdagen fick jag ett samtal från en person som bor nära SSVAB:s park Björkhöjden och hen berättade att nu står jag inte ut längre. Nu flyttar jag. Både jag och min hund mår illa av bullret. En jägare berättade på ett möte i Långsele förra veckan att det går inte att bedriva jakt som förut. Både hundar och älgar beter sig konstigt. Personer i byarna Albacken och Sörvik i Jämtland har klagat högljutt över bullret men myndigheterna gör ingenting. Det har inget mandat säger man på Länsstyrelsen. Naturvårdsverket gömmer sig bakom regelverk som är antikverat pga teknikutvecklingen mot jättestora verk. Fokhälsomyndighetens allmänna råd för buller inomhus används utan att de är validerade för vindkraftljud. Samerna är plågade av störningar i både vinterbetesland och flyttvägar. Marianne Persson Jinjevari samby har på våra seminarier demonstrerat hur renarna inte längre följer flyttvägar som brukats under århundraden. Listan kan göras hur lång som helst. Tilltron till myndigheter när det gäller vindkraftärenden är numera helt borta.

Myndigheterna sanktionerar fräckt brott mot Miljöbalkens hänsynsparagraf. Det handlar om rent och skärt maktmissbruk där den lilla människan på landet kommer i kläm. Vem bryr sig om denna lilla skara?

Det upprörande att de svenska myndigheterna ej bryr sig om vare sig erfarenheter eller internationell forskning inom området ljud.

Det upprörande att de svenska myndigheterna ej bryr sig om vare sig erfarenheter eller internationell forskning inom området ljud. Se bilaga:  Conclusions about noise from Wind Turbines , som är en sammanställning gjord av Society of wind vigilance.

Hälsningar

Åke Wikström

Ett uppmärksammat (!) inslag från Lungsjön.

Lyssna till detta!

Dessa personer är drivande i en ekonomisk förening i Lungsjön där de själva har stora intressen i vindkraften. Vindkraften har delat människorna i Lungsjön. Flera drabbade byar i närheten har stora ljudproblem av verken. Det är skrämmande att höra deras förljugna presentationer av vindkraftens välsignelser.

Möte i Långsele om vindkraft 2017-04-04

Vindkraftsmöte den 4 april

Ett tjugotal intresserade möttes i Långsele skola för information och diskussion om vindkraft i allmänhet och etablering på Finnåberget och Vaberget i synnerhet. Allmänhet, politiker och vindkraftsföretag var inbjudna men tyvärr kom varken några politiker eller represenstanter för företag.

Mötet öppnades av Tommy Edlund, som också fungerade som moderator under kvällen. Gullik Hedström inledde presentationerna och berättade om sina erfarenheter av jakt i en vindkraftspark. Både hunden och viltet upplevdes vara starkt påverkade av vindkraftverken. Edward Haglund fortsatte med att berätta om arbetet med inventering av bl.a. skogshöns och rovfåglar som görs av lokalbefolkningen. Inventeringen görs i samarbete både med regionala och nationella ornitologiska föreningar. Edward var kritisk mot hur de exploaterande företagen genomför sina inventeringar och menade att det inte går att hitta vare sig örnbon eller spelplatser för tjäder och orre på den korta tid som läggs. Maria Danvind, Naturskyddsföreningen, informerade om vilka frågor man bevakade och hur arbetet bedrivs.

Efter en kaffepaus, med livliga och intressanta diskussioner, forsatte presentationerna med att prof.em. Per Fahlén redogjorde för det svenska elsystemets utveckling med förändrade behov och krav på tillförsel. Arbetet sker helt planlöst och situationen nu är ganska kaotisk. Vi kan förvänta oss en försämrad miljö, kraftigt höjda elkostnader och en osäker tillgång till el. Ett av vindkraftens stora miljömässiga problem är buller. Åke Wikström berättade om ett antal konkreta fall där människor tvingats lämna sina hem för att vindkraftsbullret blivit outhärdligt. Han menade också att varken myndigheter eller domstolar tar hänsyn till det faktiska problemet, forskningsläget eller miljöbalkens försiktighetsprincip och krav på kunskap.

Presentationerna avslutades med att Jan Hedman, ordförande i Föreningen Svenskt Landskapsskydd, informerade om hur man metodiskt arbetat för att skydda ett område i Västerdalarna mot vindkraftsexploatering. Man valde att inte bry sig om politikerna utan att först mobilisera befolkningen genom ett mycket aktivt informationsarbete. Sedan blev opinionen så stark att politikerna blev tvungna att stoppa den planerade exploateringen.

Den avslutande frågestunden och diskussionen blev livlig och varade långt in på kvällen. Några exempel på frågor rörde hur vilt i allmänhet beter sig i vindkraftområden, hur engagerar vi ortsborna, hur får vi politikerna att lyssna på fakta, är inte människor skyddsvärda, alternativ för elproduktion, kostnadsutveckling för el m.m.

Text Per Fahlén.

Per Fahléns presentation i bilder: 2017-04-04-Finnåberg

Det kommunala vetot vid uppförandet av vindkraftverk

 

I dagens tidning (30 mars) av ”Dagens samhälle”  finns följande artikel av Hans Perkiö.

”Över 350 vindkraftverk har stoppats av det kommunala vetot de senaste åren. Vindkraftsbranschen och regeringen är missnöjda med vetot, som kan komma att avskaffas.

Sverige har ett mål om 100 procent förnybar elproduktion 2040. För att uppnå det behövs utbyggnad av vindkraften.

Tillståndsprövningen av nya vindkraftsparker är dock omfattande och tar lång tid. Det är inte bara fåglar, fladdermöss och försvaret som kan sätta stopp för nya vindkraftverk. Kommunerna kan dessutom lägga in veto mot etableringen.

Det finns ingen statistik över i vilken mån vetot har använts. Men Dagens Samhälle har sammanställt uppgifter från landets tolv miljöprövningsdelegationer. De visar att vetot har stoppat över 350 vindkraftverk i ett tjugotal kommuner de senaste tre åren. I några av fallen handlar det om att projektören dragit tillbaka sin ansökan efter signaler om att kommunen skulle säga nej.”

Hela artikeln finns att läsa här: https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/kommunalt-veto-stoppar-vindkraft-32679

 

Åke Wikström, Ramsele svar på Hans Perkiös artikel:

”Hej!

Jag har tagit del av din artikel i Dagens Samhälle, nr 12 2017, om kommunala veton mot vindkraft. Charlotte Unger Larsson Svensk Vindenergi har i många år retat upp sig på vad hon kallar brister på rättssäkerhet i samband med tillståndsgivning för ny vindkraft. Jag har haft anledning att följa ett stort antal ärenden i min kommun Sollefteå men också i andra delar av Sverige. Min bild är att kommunerna i stort sett godkänner de allra flesta projekt trots massiva protester från landsbygdens invånare som drabbas av konsekvenserna. I norra Sverige drabbas dessutom rennäringen mycket hårt av de massiva utbyggnader som skett. Kommunerna förlitar sig på att myndigheterna tar hänsyn till miljöfrågorna.

Vindkraften har sin egen gräddfil. Enligt min mening föreligger en sorts korruption mellan myndigheterna:  Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Miljöprövningsdelegationer samt miljödomstolar av olika dignitet, Folkhälsomyndigheten. Dessutom finns en rad andra aktörer som lever i symbios med de nämnda aktörerna och det är forskare, konsulter och jurister.

Hur kan jag påstå att det finns korruption i denna expansiva bransch? Jag grundar mitt påstående på att man från myndighetshåll sanktionerar  brott mot Miljöbalkens paragraf 2 Kap, §2 som säger att man skall veta vad man gör så att man inte orsakar skada eller olägenhet och ohälsa. I första hand är det olägenheter och grava störningar från lågfrekvent buller från dagens megastora vindkraftverk. Regelsystemet för att ljud baseras på studier som nu är mer än ett decennium gamla och då fanns det bara små vindkraftverk på 500 kW och 50 m höga. Idag byggs verk som är tre gånger så höga och med effekter på 3-4 MW. Ljud/bulleralstringen från dessa verk är helt annorlunda än från de små regelverket. Det rör sig om ett lågfrekvent buller som varierar i styrka och som kan störa människor på mer än 5 km avstånd. Det är känt från arbetslivet att just denna ljudtyp är speciellt störande och kan ge upphov till olika stressymptom. Jag har efterlyst vetenskapliga studier som styrker att man kan använda dagens regelverk för denna ljudtyp från vindkraftverk. Professor Kerstin Persson Waye Gbg kan inte peka på någon svensk studie och inte heller internationell. Man är annars mycket snabb att utlysa medel till olika studier för att fördröja anpassning av regelverk till verkligheten. Detta är något som ett flertal forskare uppskattar. Om det framkommer negativa resultat så formulerar man nya projekt för att ytterligare fördröja en negativ inverkan på tillståndsprocesserna. I värsta fall så underkänns vetenskapliga studier som i fallet Anna Skarins studier om renars beteende i vindkraftlandskap. Internationella studier beaktas ej heller.

Jag betraktar ovan beskrivet beteende som myndighetskorruption. Man är resistent mot alla nya erfarenheter och ny kunskap för att inte störa den politiskt subventionerade utbyggnaden av vindkraft. Jag menar att detta förfarande minskar tilltron till rättssäkerheten och samhällets instanser som skall värna om oss medborgare. Om det är några som skall kräva rättssäker tillämpning så är det landsbygdens invånare, både människor och djur.”

Hälsningar
Åke Wikström