Politiker som förespråkar vindkraft måste ge faktasvar

Politiker idag verkar vara totalt kunskapslösa ang vindkraftens oekonomiska och miljömässiga konsekvenser för människor , djur och natur.  Det har varit tydligt i alla kommuner som beslutat om vindkraftsetableringar;  inte minst i Sollefteå kommun.

Det måste ställas krav på att politiker (på riks- och lokalnivå) sätter sig in i  fakta om vindkraft och inte bara lyssnar på vindkraftslobbyn. Det borde vara  regel, utan undantag, när det gäller en så stor energisatsning i vårt land som vindkraften blivit.  Tyvärr saknas den kunskapen hos politikerna idag.

En artikel i Klimatsans belyser detta: ” Politiker som förespråkar vindkraft måste ge faktasvar”

”Efter alla miljardsatsningar på vindkraften är det dags att få tydliga svar från politikerna, från lokal nivå till riksdag och regering.

Vilka vetenskapliga fakta ligger till grund för förespråkarnas uppfattning att vindkraften är den elenergikälla vi fortsatt skall skattesubventionera medan vatten- och kärnkraft straffskattas?”

Det kommunala vetot vid uppförandet av vindkraftverk

 

I dagens tidning (30 mars) av ”Dagens samhälle”  finns följande artikel av Hans Perkiö.

”Över 350 vindkraftverk har stoppats av det kommunala vetot de senaste åren. Vindkraftsbranschen och regeringen är missnöjda med vetot, som kan komma att avskaffas.

Sverige har ett mål om 100 procent förnybar elproduktion 2040. För att uppnå det behövs utbyggnad av vindkraften.

Tillståndsprövningen av nya vindkraftsparker är dock omfattande och tar lång tid. Det är inte bara fåglar, fladdermöss och försvaret som kan sätta stopp för nya vindkraftverk. Kommunerna kan dessutom lägga in veto mot etableringen.

Det finns ingen statistik över i vilken mån vetot har använts. Men Dagens Samhälle har sammanställt uppgifter från landets tolv miljöprövningsdelegationer. De visar att vetot har stoppat över 350 vindkraftverk i ett tjugotal kommuner de senaste tre åren. I några av fallen handlar det om att projektören dragit tillbaka sin ansökan efter signaler om att kommunen skulle säga nej.”

Hela artikeln finns att läsa här: https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/kommunalt-veto-stoppar-vindkraft-32679

 

Åke Wikström, Ramsele svar på Hans Perkiös artikel:

”Hej!

Jag har tagit del av din artikel i Dagens Samhälle, nr 12 2017, om kommunala veton mot vindkraft. Charlotte Unger Larsson Svensk Vindenergi har i många år retat upp sig på vad hon kallar brister på rättssäkerhet i samband med tillståndsgivning för ny vindkraft. Jag har haft anledning att följa ett stort antal ärenden i min kommun Sollefteå men också i andra delar av Sverige. Min bild är att kommunerna i stort sett godkänner de allra flesta projekt trots massiva protester från landsbygdens invånare som drabbas av konsekvenserna. I norra Sverige drabbas dessutom rennäringen mycket hårt av de massiva utbyggnader som skett. Kommunerna förlitar sig på att myndigheterna tar hänsyn till miljöfrågorna.

Vindkraften har sin egen gräddfil. Enligt min mening föreligger en sorts korruption mellan myndigheterna:  Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Miljöprövningsdelegationer samt miljödomstolar av olika dignitet, Folkhälsomyndigheten. Dessutom finns en rad andra aktörer som lever i symbios med de nämnda aktörerna och det är forskare, konsulter och jurister.

Hur kan jag påstå att det finns korruption i denna expansiva bransch? Jag grundar mitt påstående på att man från myndighetshåll sanktionerar  brott mot Miljöbalkens paragraf 2 Kap, §2 som säger att man skall veta vad man gör så att man inte orsakar skada eller olägenhet och ohälsa. I första hand är det olägenheter och grava störningar från lågfrekvent buller från dagens megastora vindkraftverk. Regelsystemet för att ljud baseras på studier som nu är mer än ett decennium gamla och då fanns det bara små vindkraftverk på 500 kW och 50 m höga. Idag byggs verk som är tre gånger så höga och med effekter på 3-4 MW. Ljud/bulleralstringen från dessa verk är helt annorlunda än från de små regelverket. Det rör sig om ett lågfrekvent buller som varierar i styrka och som kan störa människor på mer än 5 km avstånd. Det är känt från arbetslivet att just denna ljudtyp är speciellt störande och kan ge upphov till olika stressymptom. Jag har efterlyst vetenskapliga studier som styrker att man kan använda dagens regelverk för denna ljudtyp från vindkraftverk. Professor Kerstin Persson Waye Gbg kan inte peka på någon svensk studie och inte heller internationell. Man är annars mycket snabb att utlysa medel till olika studier för att fördröja anpassning av regelverk till verkligheten. Detta är något som ett flertal forskare uppskattar. Om det framkommer negativa resultat så formulerar man nya projekt för att ytterligare fördröja en negativ inverkan på tillståndsprocesserna. I värsta fall så underkänns vetenskapliga studier som i fallet Anna Skarins studier om renars beteende i vindkraftlandskap. Internationella studier beaktas ej heller.

Jag betraktar ovan beskrivet beteende som myndighetskorruption. Man är resistent mot alla nya erfarenheter och ny kunskap för att inte störa den politiskt subventionerade utbyggnaden av vindkraft. Jag menar att detta förfarande minskar tilltron till rättssäkerheten och samhällets instanser som skall värna om oss medborgare. Om det är några som skall kräva rättssäker tillämpning så är det landsbygdens invånare, både människor och djur.”

Hälsningar
Åke Wikström

Vad hände med medborgarförslaget?

Ett medborgarförslag skickades in den 6 nov. 2016 till Sollefteå kommunfullmäktige ang. vk-projektet Fängsjö/Storsjöhöjden. Skälet till detta var att samebyarna har brutit samexistensavtalet med vindbolaget  efter att avtalet ingicks. Därefter har nya förhandlingar skett mellan främst Forsca och samebyarna i Mark-och miljödomstolen i Östersund, där samebyarna vann vad de kallar en ”halv seger”. Men samebyarna är inte nöjda med detta beslut. Ny forskning och nya erfarenheter har visat att vindkraften stör renskötseln. Vindkraft och renskötsel går inte att förena.  Därför accepterar inte samebyarna någon vindkraft öht i området Fängsjö/Storsjöhöjden!

Ett avtal mellan vindbolaget och samebyarna var förutsättningen för att kommunen skulle bifalla bolagets ansökan om den gigantiska vk-industrin i Fängsjö/Storsjöhöjden. Detta står i  Kommunfullmäktiges protokoll av beslutet på vindkraftsprojektet Fängsjö/Storsjöhöjden.  Sidan 22 i Kommunfullmäktiges protokoll den 27 maj 2013.  KF+protokoll+2013-05-27

”Det finns ett avtal tecknat mellan FORSCA AB och Voernese respektive Vilhelmina södra sameby i vilket parterna har reglerat frågan om den eventuella kvarstående påverkan som vindkraftsverksamheten, efter föreslagna åtgärder, har på rennäringen.

Kommunens förbehåll ”områden lämpliga för storskalig vindkraftetablering förutsatt att samförstånd nås mellan berörd rennäring och vindkraftetablerare” har därmed uppnåtts.” 

Eftersom samebyarna har brutit samexistensavtalet och inte är nöjda med MMD:s beslut anser vi att kommunen bör riva upp Kf:s beslut i ärendet pga att förutsättningarna till kommunens bifall har ändrats.

Medborgarförslaget skickades in den 6 nov. 2016. Fortfarande har ingenting hörts eller sagts från kommunen ang. medborgarförslaget. Varför dröjer det?

Tänker Sollefteå kommun strunta i att de bryter mot sitt eget beslut?

Här är vårt medborgarförslag: Medborgarförslag nov. 2016

 

Fakta om lågfrekvent buller och infraljud

Här några kalla fakta om lågfrekvent buller och infraljud i arbetslivet – från svenska Arbetsmiljöverket, Arbetslivsinstitutet(ALI) och Boverkets författningar och kunskapsöversikter.

Sammanfattningvis säger man:
Det finns i praktiken ingen absolut avgränsning mellan lågfrekvent buller och infraljud

Lågfrekvent buller och infraljud kan orsaka trötthet, koncentrationssvårigheter, huvudvärk, tryckkänsla över trumhinnan, yrsel, illamående, vibrationer i bröstkorg och mage, samt återkommande, pulserande stötar eller tryckvågor som repeterande ljudstörningseffekter i mellan- och innerörat.

I tillägg; Exponering av infraljud beror främst av tekniska installationer och kan bl a alstras av installationer där stora luftmassor sätts i rörelse. Närmiljön runt sådana anläggningar påverkas starkt av uppkomna resonanser.

Hur lång tid ska det ta att erkänna – att det som är fakta från arbetslivet – också kan göra sig gällande för storskalig vindkraftindustri i kombination med människors boendemiljöer?

Olägenheter gör sig gällande i ännu högre grad där än i arbetslivet. Det är nämligen i boendemiljön det är tänkt att människor ska vila, återhämta sig och få behövlig sömn.
Här finns dessutom också grupperna barn, ungdomar, sjukskrivna och pensionärer.

Nej – inget av redan vedertagna fakta kan appliceras på människors reaktioner och upplevelser av den storskaliga vindkraftsindustrins akilleshäl – lågfrekvent buller och infraljud.

Den giriga vindkraftsindustrins causa nostra och idékampen om storskalig vindkraft som ”grön”, ”hållbar” och ”förnyelsebar” helgar alla medel för att pressa ned den klumpiga betongfoten i glasskon.

Men jag säger som sagan;
– Kro, kro, det är blod i hens sko!

****
(ALI 1999:27)
”Lågfrekvent buller kan ge upphov till symptom/besvär redan vid nivåer som ligger strax över normal hörtröskelnivå.

Redan vid dessa nivåer kan trötthet, koncentrationssvårigheter, huvudvärk en tryckkänsla över trumhinnan samt i vissa fall yrsel och illamående uppkomma. Intervallet mellan hörtröskel och den nivå som upplevs oacceptabel är mycket mindre för lågfrekventa än för högfrekventa ljud. Personer med hörselnedsättning kan bli mycket störda av lågfrekvent buller på grund av att diskanten blir förvrängd så att basljuden framträder onaturligt starkt.

Vissa undersökningar har också visat att vid tillräckligt höga ljudtrycksnivåer uppstår störningar av vibrationer i framförallt bröstkorg och mage.

Det sistnämnda beror på att olika kroppsdelar har olika egenfrekvenser varvid bröstkorgens resonansfrekvens ligger vid 50 Hz. Alltså inom det lågfrekventa området.”

http://www.boverket.se/…/lagfrekvent_buller_i_boendemiljon.…

****
(ALI 1999:20)
”Infraljudet utgörs av akustiska vågrörelser med frekvenser under 22 Hz. Våglängden inom infraljudområdet varierar från 340 m (1 Hz) till ca 15.5 m (22 Hz).

Den exponering som människan idag utsätts för beror främst på en omfattande industrialisering och teknisk utveckling (Leventhall 1980).
Som exempel på vanliga infraljudkällor i arbetsmiljön kan nämnas fordon, dieselmotorer, jetmotorer, kompressorer, fläktar, ventilationssystem, utsläpp av gas eller ånga under högt tryck, elektrodugnar, oljebrännare, maskiner med svängande delar och rörelser av vattenmassor i kraftstationer.

Ljudtrycksnivåerna i närmiljön runt anläggningar av dessa slag påverkas starkt av uppkomna resonanser.

Infraljudet dämpas endast i mycket ringa utsträckning under utbredning i luft och andra medier. De stora våglängderna innebär dessutom att avskärmningar endast i mycket begränsad utsträckning kan hindra dess utbredning.

Under 15 Hz uppfattas infraljudet inte som urskiljbara toner utan istället som återkommande, pulserande stötar eller tryckvågor.

Perceptionen för infraljud under 15 Hz skulle därmed baseras på repeterande distortionseffekter i mellan- och innerörat, snarare än på hörupplevelser av rena infraljudtoner.”

http://nile.lub.lu.se/arbarch/arb/1999/arb1999_20.pdf

****
(AFS 2009:2)
”I (ventilations)installationer där stora luftmassor sätts i rörelse kan infraljud alstras vilket också bör beaktas.”

https://www.av.se/…/arbetsplatsens-utformning-foreskrifter-…

****
(ALI 1999:27)
”Lågfrekvent buller saknar internationell fastställd definition. Med låga frekvenser avses vanligen frekvensområdet upp till 200 Hz (Persson Waye, 1995a). Andra definitioner som förekommer är frekvenser upp till 500Hz (Castelo Branco m fl, 1999), 250 Hz (t ex Berglund m fl, 1996) eller 160 Hz (Miljøstyrelsen, 1997). Avgränsningen mot infraljud sker vid 22 Hz, men i praktiken kommer vissa ljud, vid tillräckligt höga ljudnivåer att innehålla såväl percepierbara infraljud som låga frekvenser.”

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/4203/1/ah1999_27.pdf

Text: Nina Svensson